Erika Lindeblad

Att vara du. Det räcker.

Kategori: Om mig

Denna ständiga press och stress på hur allt ska vara eller borde var. Hur man ska se ut, vad man ska göra för att passa in. 
Varför jag bryr mig är för att denna press och stress på hur man borde vara och hur man borde göra får mig att må dåligt. Får mig att känna mig dålig. Jag vet hur och vad jag ska göra för att försöka arbeta bort de där tankarna om att jag inte duger, att jag inte är tillräckligt bra, ser tillräckligt bra ut men för några år sen visste jag inte hur jag skulle göra och då var ändå inte träning och diet-hetsen lika stor som den är idag. 
Så varför jag bryr mig är för att detta ämne är något som får mig att må dåligt, trots att jag vet hur jag ska hantera alla tankar. Men på senare tid har mina tankar varit fler och starkare. Det betyder också att jag får lägga ner så mycket energi på att ta bort de där tankarna, ta bort den där djävulen på axeln som säger att jag inte duger. 
Jag vet att det finns många där ute som inte vet hur de ska hantera tankar som det här eller vad de ska göra för att inte tycka illa om sig själv. Vissa kanske inte ens reflekterar över att det trycker ner sig till botten, att de faktiskt inte mår bra av att ständigt träna och äta hälsosammt. Bara gör för man tror att det är så man gör för att lyckas, för att passa in, må bra. Det var vad som hände mig. Det var bland annat så jag fastnade i mönstret och fick ätsörning, anorexi. 
 
Tillslut hamnar man i ett överdrivet tänk kring mat och träning. Man har 100% koll på vad man stoppar i sig och söker ständigt bekräftelse på att man är "duktig" som tränar och äter hälsosammt. Träningsmängden ökar och kosten blir allt striktare. Man hamnar i en överdriven diciplin och negativitet som sliter sönder en innifrån. Du blir en fånge i din egen kropp och det vill du aldrig bli. Att leva fängslad i sin egen kropp med en ätstörning är att leva i ett helvete. Man blir inte lyckligare. Inte ens lycklig. Att utsätta sig för svält och negativa tankar om sig själv är att kasta bort vädefull tid, kasta bort en del av livet. 
 
När ska träning börja handla om att må bra och inte se bra ut? Resultaten kommer där efter. När du älskar det du gör, njuter och gör det för att det är så fruktansvärt kul! Det är också då du kommer se resultat och vara lycklig. Träning ska inte var ett måste. Och hälsosam mat. Vad är det egentligen? För mig är det när du kan äta vad du vill, när du vill. Leva utan "förbjuden mat". Man kan äta allt men inte alltid. 
 
Men idag ska du ha muskler utan att se manlig ut eller ha "för mycket" muskler. Man ska vara smal men inte för smal. Man ska ju fortfarande vara kvinnlig och ha kruvor men inte för mycket... Jag är bara så fruktansvärt trött på all denna kroppsfixering och om hur man borde leva sitt liv. 
Vi blir ständigt matade med tips på hur vi ska bli smalare, få mer muskler, vältränad rumpa, snygga magmuskler osv. Samtidigt pratas det om att vi ska älska oss själva för vilka vi är. Hur mycket dubbelmoral är inte det? Hur ska vi kunna vara och bli nöjda med oss själv när vi hela tiden uppmutras om att ändra oss själva!? Jag blir så trött...
 
Så jag vill säga såhär. 

Glöm aldrig bort att du räcker till även om du ibland känner att du inte gör det. För det gör du. Du räcker gott och väl. Precis som du är. 
Jag är bra på att trycka ner mig själv. Jag är bra på att leta fel på mig själv. Men jag är ännu bättre på att komma på mig själv att det är fel att tänka så. För att tänka så kommer inte göra mig vackrare. Det kommer inte gör mig till en bättre människa. Det kommer absolut inte göra mig lyckligare. Snarare tvärtom. 
Jag vet att det inte är lätt och jag vet att det tar tid att lära sig acceptera sig själv men det är värt det.
Va stolt över vem du är och det du gör. Sträva efter att vara den bästa versionen av dig själv. Var den människa du själv skulle vilja möta. Gör det som får dig att må bra. Gör det som får dig att vara lycklig. 
Du kommer aldrig kunna göra alla du möter nöjda. För alla vill ha olika saker på olika sätt. Så gör vad du tycker är bäst.Gör det på det sättet du själv hade velat ha det. Det kommer kanske göra vissa missnöjda men det kommer också vara många som är nöjda. Men ingen kommer någonsin kunna vara ALLA till lags men sålänge man möter andra människor med respekt, inte är rädd för att anpassa sig emellan åt så har du iallafall gjort vad du kunnat. 
Självklart ska man behandla andra människor med respekt och vara ödmjuk men man får heller inte glömma bort att prioritera sig själv eller sätta sig själv i sistahand. Känns någonting inte rätt eller någon säger något som inte känns okej. Stå på dig. Du är bättre än så. Det är inte att vara egoistisk eller elak. Inte alls. Du är viktig, precis som alla andra. Du är inte sämre än någon annan och får någon dig att känna så är det inga människor du behöver i ditt liv. Ingen du ska lägga energi på. 
Du är bättre än vad du tror och du räcker till. 
Så nästa gång du känner dig otillräcklig eller står i spegeln och letar fel. Vänd ditt tankemönster. Bli vän med den där personen i spegeln. Du är vacker, du är bra och framför allt, du räcker till. Att vara dig själv det ska vara tillräckligt. 
Vad du tycker och tänker om dig själv kommer spegla sig i hur andra ser på dig. Så försöka prioritera dig själv, acceptera och vara stolt över att du är du. Man vinner mer på accpetans och ödmjukhet än självhat och missnöjdhet. 
Le mot personen i speglen. Förr eller senare kommer det märkas och framför allt, det kommer synas att du accepterar din nya, vackra vän i speglen. 
 
Som sagt hälsa och träning handlar om att göra saker för sin egen skull. Ha roligt och älska det man gör. Lev ditt liv på det sättet du vill leva det. Inte utifrån hur du borde leva det. 
Som jag brukar säga. Låt inte världen äga dig. Äg världen. DIN värld. ♥
 
 

Idag är jag viktig. Idag är jag lycklig.

Kategori: Vardag

Ibland vet jag inte varför jag spenderar tid på att skriva långa blogginlägg eller långa texter som ska försöka uppmutra andra till att börja tycka om sig själv eller uppmutra andra till att försöka leva ett bättre liv.
Det finns ju tusentals av bloggar där ute som faktiskt skriver om sånt här, som vill uppmutra andra till att vara nöjda med sig själv för vad dem är. Det är jättebra att det skrivs om sånt, man ska vara nöjd med sig själv och allt det där. Men ibland känns det bara onödigt att skriva om. Onödigt att lägga ner tid på. 
För mest av allt skulle jag vilja få bort alla träning och mat - hets som pågår just nu. För ingen ska känna sig tvingad till att träna för att det är en sak man borde göra. Ingen ska behöva få ångest över att äta mat, godis eller vad man nu känner för. Ingen. Det är inget fel med att inte träna och det är inget fel med att äta godis om man vill det. Men det är heller inget fel på att vilja träna och inte äta godis. Det viktiga är egentligen att man vet varför man tar de beslut man tar. 
Det här är ett ämne som berör mig och ett ämne som bland annat fick mig att hamna i ätstörnings-träsket. Detta är ett ämne som jag varje dag, på ett eller annat sätt, får jobba med för att övertyga mig själv om att JAG vet vad som är bäst för mig, ingen annan. 
Jag kommer alltid ha den där lilla djävulen på min axel som försöker övertyga mig om att den har rätt. Men skillnaden från att  vara frisk och vara sjuk är att du som person är så mycket starkare än djävulen i huvudet. Du vet hur man kopplar bort tankarna, du vet hur man fokuserar på annat och du vet att du är så jäkla mycket bättre än rösten i huvudet. Du vet att du är värd att leva. 
Men djävulen finns där och den passar på att försöka sätta mig i obalnas när det kommer till sånna här ämnen. Därför berör allt sånt här mig extra mycket. För jag vet att det finns många där ute som inte kan stå emot. Jag vet att det finns många där ute som är som jag en gång var. Osäker, självkritisk och ganska vilsen. 
Jag kommer inte kunna förändra världen med min historia, min resa, mitt liv. Men kanske kan jag förändra någons liv där ute. Kanske kan jag få just dig att tänka om, kanske kan jag få dig att inse att livet går ut på så mycket mer än att vara den som är mest vältränad, vara den som är smalast eller den som äter minst mat. 
 
För livet är så fantastiskt fint om man väljer att lägga sin energin på rätt saker. Livet blir roligare. Du blir lyckligare. Det gör ingenting om du inte kan ha den minsta klädstorleken, att du tar mest mat i ditt kompis-gäng, att du inte tycker träning är det bäst du vet. Det är helt okej. Varför ska du förändra dig själv bara för att världen tycker det, för att normen säger att det inte är så en person borde vara?  Varför ska du göra saker som inte får dig att må bra, som du inte tycker är kul? 
Jag slår vad om att du är grym som du är. Det finns inget fel med att vara som man är. Eller hur? Vi är olika och så kommer det alltid att vara. 
 
När jag för ca en månad sen skulle testa min shorts som jag har kunnat ha nu i flera sommrar, trodde jag helt ärligt att jag skulle bryta ihop. Mina bästa finaste shorts som jag känt mig bekväm i sitter nu inte alls bra och jag känner mig inte alls bekväm. Det var också ett sånt där tillfälle då djävulen passade på. Men vet ni vad? Det finns fler shorts. Det finns andra shorts. Det finns större shorts som kommer sitta skit-snyggt på mig och jag kommer känna mig bekväm. För jag är ingen flicka längre, jag är inte sjuk. Jag har inte anorexi. Framför allt är mitt liv viktigare, mitt välmående viktigare än vad jag har för klädstorlek. 
 
Jag är inte snyggast. Jag har inte den finaste kroppen. Jag har inte den lägsta kroppsfettsprocenten. Jag har inte de mest synliga musklerna. Jag har inte den minsta klädstorleken. Jag äter absolut inte minst. 
Men jag är bra. Jag har en fungerade kropp. Jag har en hälosam kropp. En kropp som varje dag hjälper mig att genomföra mina träningspass, som hjälper mig till att prestera och utvecklas. Jag äter god mat. Jag har en livsstil och ett förhållande till mat som inte innehåller några förbud. Jag har vänner som älskar mig. Jag har en familj som älskar mig. 
 
I flera år levde jag i en bubbla där fettprocent, magmuskler, äta minst, vara minst, ha den finaste kroppen och att vara snyggast var det viktigaste. Det var det som styrde mitt liv. Det var vad jag tyckte var viktigt.Det var det som jag trodde skulle göra mig lycklig. Idag vet jag att det inte är så. 
Idag är det viktigaste att jag gör saker som jag älskar att göra. Idag är det viktigaste min familj och mina vänner. Idag är jag viktigt. Idag är jag lycklig. 
 
 

Inse att du är viktig.

Kategori: Tankar

Idag hade jag ett sånt där träningspass som gjorde mig riktigt hög på endorfiner och så jävla lycklig. Idag hade jag så mycket energi och kraft. Idag svarade kroppen och mitt träningspass gick briljant! Inga tvång, inga måsten, bara egen vilja. En vilja till att utvecklas och bli bättre. Ett rent nöje. Det är träningsglädje. 
 
För mindre än ett år sedan hade jag träningspass där jag tvingade mig själv  till att träna. Där jag tvingade min kropp till att träna trots att den talade om att den inte orkade mer, att den var helt slut. Det var inga endorfiner inblandande, ingen träningsglädje, ingen energi, ingen kraft, ingen egen vilja. Det var bara tvång, måsten och en stor önskan till att vara tillräckligt bra, tillräckligt snygg och smal. 
Jag plågade min kropp. Jag tog min kropp förgivet. Jag gav aldrig något tillbaka. Och jag förstod aldrig varför jag aldrig utvecklades. Varför jag ständigt var trött och orkeslös. Varför min kropp inte ville samarbeta. 
 
Idag vet jag att det inte var min kropp som ville samarbeta. Det var snarare tvärtom. Den gjorde allt den kunde för att hålla mig vid liv, för att hålla mig på två ben, för att inte hjärtat skulle sluta slå. Det var jag som inte ville samarbeta. Det var jag som inte gav min kropp tillräckligt med energi och den energin som jag gav gick åt till att hålla mig vid liv, hålla mig levande. 
 
Jag mådde så dåligt. Men min ätstörning var duktig på att tala om för mig att jag inte alls mådde dåligt, att jag bara var lat, att jag tränade för lite och åt alldeles för mycket. Den påstod att det var därför jag inte utvecklades. Jag var för sjuk för att inse att ätstörningen alltid har fel, ALLTID! För det har den. 
 
Den fick mig att tro att om jag blev smalare skulle jag bli lycklig, nöjd och leva ett perfekt liv. Men problemet är att man aldrig ser sig själv som smal. Man blir aldrig nöjd. För din självkänsla är i botten och ditt hat till dig själv är så stort att du aldrig kommer bli nöjd. För ju längre tid det går, desto starkare blir rösten i huvudet att du är oduglig och ju svårare blir det att ta sig ur. 
 
Idag vet jag att det inte handlar om vad siffran på vågen visar eller vilken klädstorlek man har. Det handlar om att ta hand om sig själv. Att respektera sig själv, prioritera sig själv. Inse att man är viktig. 
 
Idag är jag bättre på det där. Bättre på att inse att jag är viktig. Bättre på att prioritera mig själv. och bättre på att samarbeta med min kropp. Uppenbarligen funkar det. Jag är lyckligare. Jag mår bättre. Jag tycker att jag är bra, jag utvecklas, jag blir bättre och jag älskar att träna. Jag ger min kropp energi och jag respekterar mig själv. Jag äter god mat, tränar, vilar och ger min kropp energi. Min kropp tar hand om energin och ger mig kraft och ork till att göra det jag vill göra. Som med allt annat handlar det om att ge och ta. 

 Och vet ni? Vi alla duger faktiskt. Det gäller bara att inse det själv. Du behöver inte vara alla till lags och du behöver inte vara bäst på allt. Spelar roll vad andra tycker om dig eller det du gör. För tyvärr kommer de personer alltid att finnas, sånna som inte tycker om dig och det du gör men det är deras probelm. Inte ditt. Du är du och du är bra! Vad vinner du på att plåga dig själv? Vad vinner du på att hata dig själv? Ingenting. Du ska leva hela ditt liv tillsammans med dig själv och du måste hålla med mig om att livet blir så mycket roligare om du tycker om dig själv? 
 
Det finns så mycket jag vill ha sagt men för tillfället får detta räcka. Och tills vi hörs igen. Träna på att acceptera dig själv. Jag lovar att du kommer vinna på det!  
 
KRAM
 
 
 
 
 
 
 

Det får fan räcka nu.

Kategori: Tankar

Det går till en viss gräns. Sen kan jag inte vara tyst längre. Jag kokar över av tankar och jag blir så fruktansvärt arg, ledsen och irriterad. 
 
Varje dag läggs det ut bilder på halvnakna tjejer och killar, framför allt på instagram. Där skriver man oftast till bilderna hur "tjock" man är eller att man ser ut som en gris, ser svullen ut. Men i själva verket är de långt ifrån tjocka, svullna eller ser ut som grisar. De flesta av dessa killar och tjejer är mer vältränade än vad många andra någonsin kommer att bli. 
 
Varje dag läggs det ut bilder på mat som folk i dag kallar för "fusk-måltid eller också "cheat-meal". Maten som är på bilderna var för några år sen helt vanlig mat, en helt vanlig måltid. För några år sen var inte en portion med lasange, spaghetti och kötttfärsås, köttbullar med potatismos eller raggmunkar en "fusk-måltid", det var mat. En VANLIG portion med mat. Men idag är det fusk och idag skapar sånhär mat ångest hos många just för att det anses vara onyttig mat, fusk-mat. 
 
Jag har absolut inget emot att man lägger ut bilder på sina kroppar, vill man göra det så får man göra det. Jag har heller inget emot att man lägger upp bilder på mat. Det gör jag själv. Jag har med andra ord inget emot vad man väljer att lägga ut för bilder på sin instagram eller andra socialamedier. Det jag har något emot är vad eller hur man skriver om sina bilder. 
 
Jag anser att man har ett ansvar. Man har ansvar för vad man skriver och vad man lägger upp för bilder. Jag anser att om man har magmuskler och är vältränad är det så himla onödigt att lägga upp en bild och skriva att man är tjock bara för att det är så man känner sig för stunden. För att vara tjock och ha magmuskler den kombinationen går inte ihop och även om du inte har synliga magmuskler så behöver du inte vara tjock. Men det är så det framstås idag. Har man inte synliga magmuskler är man tjock. Det är så himla feeeel! För det är vanligare att man inte har synliga magmuskler än att man har det och i många fall också mycket hälsosammare att inte ha synliga magmuskler.
 
Jag är inte alltid nöjd med mig själv. Jag är människa jag också. Jag har dåliga dagar precis som alla andra. och det är okej att inte alltid vara på topp. Men behöver man verkligen tala om för hela världen hur man känner? Varför sprida negativa energi som kan skapa ångest när man kan sprida positiv energi? Allt kring mat och träning skulle inte behöva vara så himla laddat om alla tog lite mera ansvar. 
 
Mat och träning ska inte vara tvång, måsten eller förbud. Träning ska vara roligt. Träna ska man göra för att man vill inte för att man borde eller känner att man måste. 
Mat ska inte vara ett förbud. Mat är gott. Mat är bra och mat är något vi behöver och något vi absolut inte ska kalla fusk. Njut av mat, all mat. Träna för att du vill, inte för att du borde eller för att du måste.
 
Det är inte konstigt att fler och fler drabbas av ätstörningar när vi ständigt får tips och råd vad som är bra och inte bra. Vad man borde göra och vad man inte borde göra. 
 
Vi är så upptagna med att vara andra till lags att vi glömmer bort att leva. Vi får så mycket "må-bra-tips" att vi knappt vet vad som får oss att må bra längre.
Men egentligen behöver det inte vara svårare än att göra det man gillar att göra och umgås med personer som du tycker om och som får dig att skratta. 
Släpp kontrollen, våga leva. 
 
 
 
 

Löpar-gänget

Kategori: Fina stunder

 
Började dagen med detta gänget, löpning och sol. Ingen dålig start om du frågar mig.
Idag fick jag vikariera på en skola här i kalmar och min uppgift var att ta hand om detta härliga gäng (+ några till som inte ville vara med på bild) och springa tillsammans. Jag tackar inte nej till det. Roligt var det dessutom! 
 
Annars har jag träning om en stund och idag är jag laddad för ett intervallpass men det är inte vad som står på schemat.. kanske kan pussla om lite. 
Efter träningen åker jag hem till mamma och pappa för att koppla av lite. Need it. 
 
Tjingeling! 

Hejsan hoppsan!

Kategori: Fina stunder

Jag har fullt schema och inte mycket tid till att blogga. Tiden går åt till träning och jobb men jag gillar det! 
Idag startade jag dagen med 90 minuter löpning. Det var helt fantastiskt. Vädret är underbart och jag har liiite ångest över att jag ska spendera hela dagen inomhus. Men så är det ibland. 
 
Igår var min fina kusin hos mig. Jag bjöd på mat och vi hade super-mys! Nu ska jag fixa det sista innan det är dax för jobb igen! 
Ha en fin dag och njut av solen lite åt mig också! 
 
 

Föreläsa

Kategori: Fina stunder

Jag är så himla glad! jag ska få föreläsa och dela med mig av min resa från ätstörd till elitidrottare. Det ska bli så himla kul! Det är sånt här jag vill göra! Sånt här jag vill  hålla på med! 
Tack till UF företaget Vocali som gör detta möjligt för mig! :) 
Ni kan läsa mer om företaget och min föreläsning på deras Facebook-sida. Vocali UF heter dem där. Det finns också en hemsida. www.vocali.se 
 
 

6. Mål med träningen

Kategori: Vardag

Jag har mål och delmål med min träning men jag pratar inte så mycket om dem. Jag är lite mer av den typ " Det säger jag inte, jag visar er! " 
Så vad jag har för mål med träningen det kommer visa sig inom tid! 

 
 
 

Hej!

Kategori: Vardag

Jag har jobbat hela helgen och tränat. Så jag har faktiskt inte haft tid att tänka på att uppdatera här. 
Helgen har annars varit helt okej. Hoppas ni har haft det bra! 
 
Har inget vettigt att skriva mer än att jag ska snart gå och veckohandla. Roligaste jag vet typ haha. 
 
Tjingeling! 
 
 

5. Favoritmuskel

Kategori: Tankar

Den här var ungefär lika intressant som den förra kan jag tycka. 
Men jag vet faktiskt inte riktigt vad som är min favoritmuskel. Jag tycker det är kul med bålstyrka och ben. Kan kanske bero på att det är främst de muskelgrupperna jag behöver vara stark i när det kommer till mina mål med träningen! Så får väl säga magmuskelauren eller/och benmuskelaturen. HEJAHEJA. 
 
 

4. I min träningsväska

Kategori: Vardag

Haha så himla ointressant. Beror lite på vad jag ska träna men något som alltid följer med är en vattenflaska. 
Annars kan det vara spikskor eller ett par andra extra skor, en tjockare tröja, något att äta, träningskort och nycklar. 
 
 
 
 
 

Ni är fantastiska

Kategori: Vardag

och så jävla bäst. ♥
 

Lite kvällslöpning

Kategori: Vardag

Det känns i benen att det blivit en del kilometrar i förra veckan. Men kvällslöpning med lite fartlek hindrade mig inte från dagens pass! Härligt och jag älskar att våren är påväg. 

 

3. Ett fint idrottsminne

Kategori: Fina stunder

Det finns många av dem men det första jag kom att tänka på var när jag kom två på J-SM i somras. Helt klart ett av de allra bästa och finaste minnerna jag har inom min idrottskarriär. Så lycklig, så jävla stolt som jag var då, det är en känsla som jag inte kan sätta ord på. 
Efter en massa år med svält, ätstörning, svag och inte förstått meningen med livet. Hittade jag äntligen tillbaka till mig själv. Jag var för första gången på flera år lycklig. För första gången någonsin var jag stolt över mig själv för vad jag gjort och hur jag gjort det. Jag tog silver men för mig var det guldvärt. 
 
 
 Jag och min fina vän Tova som tog ett brons i höjdhopp under J-sm. 
 
 

Låt inte världen äga dig. Äg världen!

Kategori: Om mig

Det har gått alldeles förlångt och vi glömmer bort att leva. Har man inte synliga magmuskler är man i "bulk-form". Äter man godis är det "cheat-day" och äter man en pizza eller en portion spaghetti och köttfärssås är det "cheat-meal".
 
Jag vill vara tydlig med att jag inte har något emot att man använder sig av dessa uttryck och jag kan förstå, till vissdel varför man använder det om man tävlar inom fitness och har en coach som är utbildad och vet vad han/hon gör med sin klient. De som tävlar inom fitness exprimenterar med sin kropp och kost under kontrollerade former.Så det som jag har svårt för är hur man använder dessa uttryck och vad det gör med folk. 
 
Vanlig mat, så som spaghetti och köttfärsås är i dax-läget, en måltid som många ser som en "fusk-måltid". En helt vanlig rätt som den är idag ett fusk och något som kan skapa ångerst hos många. Det är fel. För att äta mat är inte att fuska. Mat är bränsle för våra kroppar och det är tackvare maten vi orkar och kan leva. 
För att inte fuska ska man helst äta, kyckling, fisk och broccolli. Ibland lite råris också. Något annat än detta är fusk. Det är sjukt. Det är fel. 
Jag gillar både fisk, kyckling, broccolli och råris men det är inte det ända jag lever på. För jag gillar pizza och spaghetti och köttfärsås också och idag kan jag äta det utan ångest. Men det fanns en tid då jag inte kunde äta dessa rätter utan att få fruktansvärd ångest och jag vet att många där ute får ångest av att äta saker som dessa, att många där ut tror att man fuskar om man äter det. Inom fitness världen och i deras livsstil kanske det är så, (även om jag tycker att det inte borde vara så, för mat är mat och inget vi borde få ångest för eller se som fusk) men inte för oss som lever utanför den bubblan och har andra mål med träning eller liknade. 
 
Att ha en väldigt låg fett-procent är inte hälsosamt. Att ha ådror på magen året om är inte heller hälsosamt. Men har man inte det då är man i "bulk-form" och man är en "svullen-gris". Man lägger alldeles för mycket fokus på hur man borde se ut och hur världen vill att man ska se ut, i stället för att leva sitt liv och leva för det man faktisk mår bra av.
Idag framstår det som att, har man inte en väldigt låg fett-procent på kroppen är det inte okej och man är tjock. Man duger inte som människa och det är något fruktansvärt att inte ha synliga magmuskler. Det jag vill säga är bara att man borde tänka lite mer på hur man använder dessa uttryck och när man använder dem. Det finns så mycket bilder på tillexempel instagram där både killar och tjejer lägger ut bilder på sina vältränade kroppar, smala kroppar och skriver något i stil med att de är svullna som grisar och gör en hashtag "bulkform". Jag menar vad sänder inte det ut för signaler? För dom kanske det är att vara "ur form" men förmodligen är dom mer vältränade än vad många andra någonsin kommer att bli. Jag tycker bara det är onödigt och skapar onödig ångest. 
 
Det jag vill säga med det här inlägget är att vi alla borde tänka till lite extra, hjälpa varandra att förstå att vi är bra som vi är, med eller utan magmuskler och låg-fettprocent. Att vi alla har olika mål med träningen och utifrån mål med träningen behöver olika former av mat. Jag som är långdistans-löpare kan inte jämföra mig och min kost med en person som tävlar inom fitness och tvärtom. 
Att äta mat, all form av mat, är inte att fuska. Det är att leva och ge kroppen energi. För man kan äta allt men inte alltid. Och att äta godis, om man är sugen på det är inte att fuska. Vi ska inte behöva "gömma" oss bakom dessa uttryck för att det ska kännas okej att äta godis, äta vanlig mat eller inte ha magrutor. Vi är som vi är och vi är fantastiskt bra precis som vi är. Livet handlar om så mycket mer än om sånna här saker. Lev livet, ät god mat, träna det du tycker är roligt, gör det du tycker är roligt och va stolt över dig själv! Oavsett hur du ser ut eller vad du gör. Hitta din grej och gör det på ditt sätt. Det är inget fel med det. 
Ett liv utan massa måsten och krav är ett så mycket roligare liv. Jag vet. 
 
Jag hoppas verkligen ingen tar illa vid sig om jag uttryckt mig konstigt. Jag har inget emot andras val av livsstil eller liknade. Jag har bara något emot hur världen utvecklas till att bli ett ställe där det inte är okej att vara sig själv. För det är det som gör oss unika att vi vågar vara oss själva och vara stolta över det! Låt inte världen äga dig. Äg världen! 
 

2. I mina öron när jag tränar

Kategori: Vardag

Jag brukar inte lyssna på musik när jag tränar. Så i mina öron hör jag omgivningen om mina egna löpsteg.
Den ända gången jag lyssnar på musik är när det är tävlingsdax och uppvärming står på schemat. Även när jag är ute och går brukar jag lyssna på musik. Annars ingenting.
När jag tränar löpning vill jag lägga 100% fokus på det och det kan jag inte om jag ska ha hörlurar som trillar ur öronen eller sitter som en mössa på huvudet. 
Dessutom är det för mig väldigt avkopplande att lyssna på omgivningen. Så som fåglar, människor, havet, vinden. Det är behagligt! 
 
 

1. Min idrottsbakgrund

Kategori: Fina stunder

Träning är något som jag har hållt på med hela mitt liv. När jag var mindre, fram tills jag var ca 12 år red jag och hade egne häst.
Jag började spela fotboll när jag var runt 8 år i ett kill-lag. Jag och min kompis spelade tillsammans med killarna tills vi var omkring 11-12 år. Sen gick vi till flick-fotboll för att sedan gå till dam-laget. 
Jag har alltid gillat att springa. Alltid haft bra kondition och så är jag jävligt envis. Därför har mittfältet varit en given plats för mig. Löpstark och envis = en okej yttermitt eller innermitt. 
Fotbollen har varit det jag tyckt varit roligast och löpningen har jag bara sett som en rolig grej att göra någon gång i bland. Inte springa långt inte springa mycket bara springa lixom för att det är skönt och för att jag kan. 
Mitten av min " fotbollskarriär" skadade jag ledbandet och var bort lite till och från fotbollen under ca ett års tid.Sen när jag kom tillbaka var det bara köra igen, tejpade fötter var dock ett måste. De året jag bestämde mig för att gå ner i vikt var också de året som fotbollen gick som bäst och var som roligast. Ett tag iallafall. Innan hjärnspökerna blev för stora och tog över allt för mycket. I samband med detta började jag löp-träna mer, inte för att det va särskillt kul, eller jo i början var det kul, innan allt med mat och träning blev måsten och tvång. Men det är en annan historia. 
På gymnasiet gick jag en hälsa/idrottslinje. Så jag är träningsmänniska ut i fingerspetsarna. Där har ja fått testa på alla möjlig idrotter och former av träning. Väldigt rolig linje passade  mig perfekt. 
Fotbollen var under flera och faktiskt under hela min uppväxt det jag ville göra och det som jag trodde jag skulle hålla på med tills jag blev gamal som gatan men så blev det inte. Våren 2013 var det friidrotten och löpningen som gällde och sedan dess är det vad jag har hållt på med och det visade sig att jag var väldigt bra på det också. En av de bästa i sverige till och med. Så här är jag i dag. Fullsatsning på friidrotten och det är vad jag älskar att göra! :) 
 
 

Fantasilös rubrik

Kategori: Vardag

Hej! 
Eftersom det var typ två månader sedan jag ens var inne här så kände jag att det var dax. Och jag blev både förvånad och glad över de kommentarer som lämnats Ni är så fina TACK. Ni får mig att vilja börja blogga igen så jag tänkte faktiskt göra ett försök. Dock har jag flyttat och har inte smma tillgåg till internet längre men jag ska verkligen försöka börja blogga igen, för det verkar ju faktiskt som om några av er saknar det! 
Så jag tänkte börja med den där listan jag publicerade för några månader sedan. Försöka igen.. hehe. 
 
Hoppas ni mår bra annars och ta hand om er! ♥
 
 

Tänkte...

Kategori: Vardag

Köra igång med en liten lista för att komma igång med bloggandet igen. Får se om det funkar. 


1. Min idrottsbakgrund
2. I mina öron när jag tränar
3. Ett fint idrottsminne
4. I min träningsväska
5. Favoritmuskel
6. Mål med träningen
7. Favoritövning
8. Favoritmat
9. Mina inspirationskällor
10. Då mår jag som bäst
11. Favoritkonditionsträning
12. Favoritidrott
13. Mitt bästa kosttips
14. Favoritmellis
15. Då tränar jag allra helst
16. Favoritlivsmedel
17. Mitt motto
18. En fredagskväll unnar jag mig gärna..
19. Hälsa för mig
20. Det här åt jag idag
21. Därför tränar jag
22. Min favoritfrukost
23. Detta skulle jag vilja utöva
24. Favoritidrottare
26. Så sover jag
27. Detta klara jag mig inte utan
28. Där tränar jag helst
29. Detta tränar jag allra helst i
30. Glöm inte att…

sånt som jag inte trodde var möjligt.

Kategori: Tankar

Helt plötsligt satt du där. Du drack öl. Heineken. Du var inte full men du var inte nykter heller. Du sa hej och presenterade dig. Men jag glömde ditt namn i samma stund som du sa det. Jag var alldeles för upptagen med att beundra dina ögon. Dem var de vackraste jag sett. Du var det finaste jag sett.
Vi pratade en lång stund om alltmöjligt. Främst om våra tatueringar och deras historier. Det var fint. Efter ett tag tog du min hand och frågade om vi inte skulle gå ut och sätta oss. Det gjorde vi. Där glömde jag bort tid och rum. Jag glömde att runt omkring oss fanns säkert hundra människor men för mig fanns bara du. 
Vi pratade om allt och det kändes som att jag hade känt dig hela mitt liv. Allt var så naturligt och självklart. Det var alldeles för bra. Du var alldeles för bra. Du berättade om saker och känslor som jag kunde känna igen mig i till punkt och prickar. Du förstod mig utan att jag behövde berätta. Du hade en personlighet som jag gillade. En syn på livet som jag trodde jag var ensam om att ha. 
Plötsligt säger du något mina ögon. Du frågar vilken färg de har. Du håller kvar blicken. Jag blir generad och vänder bort huvudet. Du ber om ursäkt och säger att du är konstig. Men det var du inte alls. 
Utestället vi är på stänger och du ska leta upp dina vänner. Och jag mina. Vi går ut. Det är en ganska kall kväll för att vara sommar. Jag letar upp en vän och säger att jag förmodligen kommer hem senare men att de inte behöver oroa sig. Du väntar på mig. Det är när jag ska gå tillbaka till dig jag kommer på att jag inte minns ditt namn. Jag skäms. Men jag säger inget. Jag följer med dig till dina vänner. Jag träffar två av tre. Och där säger dem ditt namn. Du går i väg med den tredje. När ni kommer tillbaka presenterar du mig stolt. Lägger armen om mig och drar mig närmare dig. Jag känner mig omtyckt. Jag känner mig som världens bästa människa. 
Det slutar med att jag följer med dig. Vi går genom sommarnatten och jag är den lyckligaste i världen. Och vi har knappt träffats i två timmar. 
Jag följer dig till campingen du bor på. Följer med dig till tältet ni bor i. På vägen dit byter vi mobilnummer. 
Framme vid tältet känns det ända självklara att stanna så det gör jag. Du vill ha mig där. Jag vill vara där och aldrig har jag känt så mycket som jag kände då. Aldrig har jag litat på någon så mycket, aldrig har jag tagit åt mig alla ord på samma sätt som när du sa dem. Aldrig har jag känt mig så omtyckt, så bra och fin. Du fick mig att känna mig som världens bästa tjej. Jag ville aldrig lämna din varma famn. Aldrig lämna din sovsäck. Du värmde mig. Allt var perfekt. Du var perfekt. För mig. 
På morgonen skildes vi med ett "vi hörs" och en puss. Jag var tvungen att gå trots att allt jag ville var att stanna. Men det skulle inte vara sista gången vi sågs. Det kände jag på mig. 
Jag gick genom stan och hem till mina vänner. Efter ett tag fick jag ett sms. Från dig. Ni hade bestämt er för att åka som planerat. Alltså inte stanna en dag till som jag hoppats på. Men vi höll kontakten. 
 
Idag pratar vi inte. Av olika anledningar. Du är där och jag är här. Kärlek är skrämmande och underbar på samma gång. Men de där timmarna var bland de bästa timmarna i mitt liv. Jag kommer aldrig glömma dig även om vi aldrig ses igen. Jag föll för dig. Och det skrämmer mig. Jag trodde inte på kärlek vid första ögonkastet. Jag trodde inte det fanns killar som du och jag trodde inte man kunde känna såhär mycket för någon man inte känner. Men jag hade fel. Och det var du som fick mig att inse, att jag ska vara stolt över den jag är för att jag är bra. Tack för det. Tack för att jag fick träffa dig. Tack för att du kom och satte dig hos mig den där kvällen. Och jag kommer aldrig igen glömma ditt namn.