Erika Lindeblad

Idag är jag viktig. Idag är jag lycklig.

Kategori: Vardag

Ibland vet jag inte varför jag spenderar tid på att skriva långa blogginlägg eller långa texter som ska försöka uppmutra andra till att börja tycka om sig själv eller uppmutra andra till att försöka leva ett bättre liv.
Det finns ju tusentals av bloggar där ute som faktiskt skriver om sånt här, som vill uppmutra andra till att vara nöjda med sig själv för vad dem är. Det är jättebra att det skrivs om sånt, man ska vara nöjd med sig själv och allt det där. Men ibland känns det bara onödigt att skriva om. Onödigt att lägga ner tid på. 
För mest av allt skulle jag vilja få bort alla träning och mat - hets som pågår just nu. För ingen ska känna sig tvingad till att träna för att det är en sak man borde göra. Ingen ska behöva få ångest över att äta mat, godis eller vad man nu känner för. Ingen. Det är inget fel med att inte träna och det är inget fel med att äta godis om man vill det. Men det är heller inget fel på att vilja träna och inte äta godis. Det viktiga är egentligen att man vet varför man tar de beslut man tar. 
Det här är ett ämne som berör mig och ett ämne som bland annat fick mig att hamna i ätstörnings-träsket. Detta är ett ämne som jag varje dag, på ett eller annat sätt, får jobba med för att övertyga mig själv om att JAG vet vad som är bäst för mig, ingen annan. 
Jag kommer alltid ha den där lilla djävulen på min axel som försöker övertyga mig om att den har rätt. Men skillnaden från att  vara frisk och vara sjuk är att du som person är så mycket starkare än djävulen i huvudet. Du vet hur man kopplar bort tankarna, du vet hur man fokuserar på annat och du vet att du är så jäkla mycket bättre än rösten i huvudet. Du vet att du är värd att leva. 
Men djävulen finns där och den passar på att försöka sätta mig i obalnas när det kommer till sånna här ämnen. Därför berör allt sånt här mig extra mycket. För jag vet att det finns många där ute som inte kan stå emot. Jag vet att det finns många där ute som är som jag en gång var. Osäker, självkritisk och ganska vilsen. 
Jag kommer inte kunna förändra världen med min historia, min resa, mitt liv. Men kanske kan jag förändra någons liv där ute. Kanske kan jag få just dig att tänka om, kanske kan jag få dig att inse att livet går ut på så mycket mer än att vara den som är mest vältränad, vara den som är smalast eller den som äter minst mat. 
 
För livet är så fantastiskt fint om man väljer att lägga sin energin på rätt saker. Livet blir roligare. Du blir lyckligare. Det gör ingenting om du inte kan ha den minsta klädstorleken, att du tar mest mat i ditt kompis-gäng, att du inte tycker träning är det bäst du vet. Det är helt okej. Varför ska du förändra dig själv bara för att världen tycker det, för att normen säger att det inte är så en person borde vara?  Varför ska du göra saker som inte får dig att må bra, som du inte tycker är kul? 
Jag slår vad om att du är grym som du är. Det finns inget fel med att vara som man är. Eller hur? Vi är olika och så kommer det alltid att vara. 
 
När jag för ca en månad sen skulle testa min shorts som jag har kunnat ha nu i flera sommrar, trodde jag helt ärligt att jag skulle bryta ihop. Mina bästa finaste shorts som jag känt mig bekväm i sitter nu inte alls bra och jag känner mig inte alls bekväm. Det var också ett sånt där tillfälle då djävulen passade på. Men vet ni vad? Det finns fler shorts. Det finns andra shorts. Det finns större shorts som kommer sitta skit-snyggt på mig och jag kommer känna mig bekväm. För jag är ingen flicka längre, jag är inte sjuk. Jag har inte anorexi. Framför allt är mitt liv viktigare, mitt välmående viktigare än vad jag har för klädstorlek. 
 
Jag är inte snyggast. Jag har inte den finaste kroppen. Jag har inte den lägsta kroppsfettsprocenten. Jag har inte de mest synliga musklerna. Jag har inte den minsta klädstorleken. Jag äter absolut inte minst. 
Men jag är bra. Jag har en fungerade kropp. Jag har en hälosam kropp. En kropp som varje dag hjälper mig att genomföra mina träningspass, som hjälper mig till att prestera och utvecklas. Jag äter god mat. Jag har en livsstil och ett förhållande till mat som inte innehåller några förbud. Jag har vänner som älskar mig. Jag har en familj som älskar mig. 
 
I flera år levde jag i en bubbla där fettprocent, magmuskler, äta minst, vara minst, ha den finaste kroppen och att vara snyggast var det viktigaste. Det var det som styrde mitt liv. Det var vad jag tyckte var viktigt.Det var det som jag trodde skulle göra mig lycklig. Idag vet jag att det inte är så. 
Idag är det viktigaste att jag gör saker som jag älskar att göra. Idag är det viktigaste min familj och mina vänner. Idag är jag viktigt. Idag är jag lycklig. 
 
 

Kommentarer

  • Marie säger:

    Galet bra inlägg! Det hjälpte mig och tänka lite faktiskt...över vad jag prioriterar ibland, som egentligen inte är viktigt alls.

    Svar: Vad bra att det fick dig tänka till. För ibland lägger vi för mycket energi och fokus på saker som egentligen inte är så viktiga :)
    Erika

    2014-05-04 | 15:20:41

Kommentera inlägget här: