Erika Lindeblad

Att vara du. Det räcker.

Kategori: Om mig

Denna ständiga press och stress på hur allt ska vara eller borde var. Hur man ska se ut, vad man ska göra för att passa in. 
Varför jag bryr mig är för att denna press och stress på hur man borde vara och hur man borde göra får mig att må dåligt. Får mig att känna mig dålig. Jag vet hur och vad jag ska göra för att försöka arbeta bort de där tankarna om att jag inte duger, att jag inte är tillräckligt bra, ser tillräckligt bra ut men för några år sen visste jag inte hur jag skulle göra och då var ändå inte träning och diet-hetsen lika stor som den är idag. 
Så varför jag bryr mig är för att detta ämne är något som får mig att må dåligt, trots att jag vet hur jag ska hantera alla tankar. Men på senare tid har mina tankar varit fler och starkare. Det betyder också att jag får lägga ner så mycket energi på att ta bort de där tankarna, ta bort den där djävulen på axeln som säger att jag inte duger. 
Jag vet att det finns många där ute som inte vet hur de ska hantera tankar som det här eller vad de ska göra för att inte tycka illa om sig själv. Vissa kanske inte ens reflekterar över att det trycker ner sig till botten, att de faktiskt inte mår bra av att ständigt träna och äta hälsosammt. Bara gör för man tror att det är så man gör för att lyckas, för att passa in, må bra. Det var vad som hände mig. Det var bland annat så jag fastnade i mönstret och fick ätsörning, anorexi. 
 
Tillslut hamnar man i ett överdrivet tänk kring mat och träning. Man har 100% koll på vad man stoppar i sig och söker ständigt bekräftelse på att man är "duktig" som tränar och äter hälsosammt. Träningsmängden ökar och kosten blir allt striktare. Man hamnar i en överdriven diciplin och negativitet som sliter sönder en innifrån. Du blir en fånge i din egen kropp och det vill du aldrig bli. Att leva fängslad i sin egen kropp med en ätstörning är att leva i ett helvete. Man blir inte lyckligare. Inte ens lycklig. Att utsätta sig för svält och negativa tankar om sig själv är att kasta bort vädefull tid, kasta bort en del av livet. 
 
När ska träning börja handla om att må bra och inte se bra ut? Resultaten kommer där efter. När du älskar det du gör, njuter och gör det för att det är så fruktansvärt kul! Det är också då du kommer se resultat och vara lycklig. Träning ska inte var ett måste. Och hälsosam mat. Vad är det egentligen? För mig är det när du kan äta vad du vill, när du vill. Leva utan "förbjuden mat". Man kan äta allt men inte alltid. 
 
Men idag ska du ha muskler utan att se manlig ut eller ha "för mycket" muskler. Man ska vara smal men inte för smal. Man ska ju fortfarande vara kvinnlig och ha kruvor men inte för mycket... Jag är bara så fruktansvärt trött på all denna kroppsfixering och om hur man borde leva sitt liv. 
Vi blir ständigt matade med tips på hur vi ska bli smalare, få mer muskler, vältränad rumpa, snygga magmuskler osv. Samtidigt pratas det om att vi ska älska oss själva för vilka vi är. Hur mycket dubbelmoral är inte det? Hur ska vi kunna vara och bli nöjda med oss själv när vi hela tiden uppmutras om att ändra oss själva!? Jag blir så trött...
 
Så jag vill säga såhär. 

Glöm aldrig bort att du räcker till även om du ibland känner att du inte gör det. För det gör du. Du räcker gott och väl. Precis som du är. 
Jag är bra på att trycka ner mig själv. Jag är bra på att leta fel på mig själv. Men jag är ännu bättre på att komma på mig själv att det är fel att tänka så. För att tänka så kommer inte göra mig vackrare. Det kommer inte gör mig till en bättre människa. Det kommer absolut inte göra mig lyckligare. Snarare tvärtom. 
Jag vet att det inte är lätt och jag vet att det tar tid att lära sig acceptera sig själv men det är värt det.
Va stolt över vem du är och det du gör. Sträva efter att vara den bästa versionen av dig själv. Var den människa du själv skulle vilja möta. Gör det som får dig att må bra. Gör det som får dig att vara lycklig. 
Du kommer aldrig kunna göra alla du möter nöjda. För alla vill ha olika saker på olika sätt. Så gör vad du tycker är bäst.Gör det på det sättet du själv hade velat ha det. Det kommer kanske göra vissa missnöjda men det kommer också vara många som är nöjda. Men ingen kommer någonsin kunna vara ALLA till lags men sålänge man möter andra människor med respekt, inte är rädd för att anpassa sig emellan åt så har du iallafall gjort vad du kunnat. 
Självklart ska man behandla andra människor med respekt och vara ödmjuk men man får heller inte glömma bort att prioritera sig själv eller sätta sig själv i sistahand. Känns någonting inte rätt eller någon säger något som inte känns okej. Stå på dig. Du är bättre än så. Det är inte att vara egoistisk eller elak. Inte alls. Du är viktig, precis som alla andra. Du är inte sämre än någon annan och får någon dig att känna så är det inga människor du behöver i ditt liv. Ingen du ska lägga energi på. 
Du är bättre än vad du tror och du räcker till. 
Så nästa gång du känner dig otillräcklig eller står i spegeln och letar fel. Vänd ditt tankemönster. Bli vän med den där personen i spegeln. Du är vacker, du är bra och framför allt, du räcker till. Att vara dig själv det ska vara tillräckligt. 
Vad du tycker och tänker om dig själv kommer spegla sig i hur andra ser på dig. Så försöka prioritera dig själv, acceptera och vara stolt över att du är du. Man vinner mer på accpetans och ödmjukhet än självhat och missnöjdhet. 
Le mot personen i speglen. Förr eller senare kommer det märkas och framför allt, det kommer synas att du accepterar din nya, vackra vän i speglen. 
 
Som sagt hälsa och träning handlar om att göra saker för sin egen skull. Ha roligt och älska det man gör. Lev ditt liv på det sättet du vill leva det. Inte utifrån hur du borde leva det. 
Som jag brukar säga. Låt inte världen äga dig. Äg världen. DIN värld. ♥
 
 

Föreläsa

Kategori: Fina stunder

Jag är så himla glad! jag ska få föreläsa och dela med mig av min resa från ätstörd till elitidrottare. Det ska bli så himla kul! Det är sånt här jag vill göra! Sånt här jag vill  hålla på med! 
Tack till UF företaget Vocali som gör detta möjligt för mig! :) 
Ni kan läsa mer om företaget och min föreläsning på deras Facebook-sida. Vocali UF heter dem där. Det finns också en hemsida. www.vocali.se 
 
 

Låt inte världen äga dig. Äg världen!

Kategori: Om mig

Det har gått alldeles förlångt och vi glömmer bort att leva. Har man inte synliga magmuskler är man i "bulk-form". Äter man godis är det "cheat-day" och äter man en pizza eller en portion spaghetti och köttfärssås är det "cheat-meal".
 
Jag vill vara tydlig med att jag inte har något emot att man använder sig av dessa uttryck och jag kan förstå, till vissdel varför man använder det om man tävlar inom fitness och har en coach som är utbildad och vet vad han/hon gör med sin klient. De som tävlar inom fitness exprimenterar med sin kropp och kost under kontrollerade former.Så det som jag har svårt för är hur man använder dessa uttryck och vad det gör med folk. 
 
Vanlig mat, så som spaghetti och köttfärsås är i dax-läget, en måltid som många ser som en "fusk-måltid". En helt vanlig rätt som den är idag ett fusk och något som kan skapa ångerst hos många. Det är fel. För att äta mat är inte att fuska. Mat är bränsle för våra kroppar och det är tackvare maten vi orkar och kan leva. 
För att inte fuska ska man helst äta, kyckling, fisk och broccolli. Ibland lite råris också. Något annat än detta är fusk. Det är sjukt. Det är fel. 
Jag gillar både fisk, kyckling, broccolli och råris men det är inte det ända jag lever på. För jag gillar pizza och spaghetti och köttfärsås också och idag kan jag äta det utan ångest. Men det fanns en tid då jag inte kunde äta dessa rätter utan att få fruktansvärd ångest och jag vet att många där ute får ångest av att äta saker som dessa, att många där ut tror att man fuskar om man äter det. Inom fitness världen och i deras livsstil kanske det är så, (även om jag tycker att det inte borde vara så, för mat är mat och inget vi borde få ångest för eller se som fusk) men inte för oss som lever utanför den bubblan och har andra mål med träning eller liknade. 
 
Att ha en väldigt låg fett-procent är inte hälsosamt. Att ha ådror på magen året om är inte heller hälsosamt. Men har man inte det då är man i "bulk-form" och man är en "svullen-gris". Man lägger alldeles för mycket fokus på hur man borde se ut och hur världen vill att man ska se ut, i stället för att leva sitt liv och leva för det man faktisk mår bra av.
Idag framstår det som att, har man inte en väldigt låg fett-procent på kroppen är det inte okej och man är tjock. Man duger inte som människa och det är något fruktansvärt att inte ha synliga magmuskler. Det jag vill säga är bara att man borde tänka lite mer på hur man använder dessa uttryck och när man använder dem. Det finns så mycket bilder på tillexempel instagram där både killar och tjejer lägger ut bilder på sina vältränade kroppar, smala kroppar och skriver något i stil med att de är svullna som grisar och gör en hashtag "bulkform". Jag menar vad sänder inte det ut för signaler? För dom kanske det är att vara "ur form" men förmodligen är dom mer vältränade än vad många andra någonsin kommer att bli. Jag tycker bara det är onödigt och skapar onödig ångest. 
 
Det jag vill säga med det här inlägget är att vi alla borde tänka till lite extra, hjälpa varandra att förstå att vi är bra som vi är, med eller utan magmuskler och låg-fettprocent. Att vi alla har olika mål med träningen och utifrån mål med träningen behöver olika former av mat. Jag som är långdistans-löpare kan inte jämföra mig och min kost med en person som tävlar inom fitness och tvärtom. 
Att äta mat, all form av mat, är inte att fuska. Det är att leva och ge kroppen energi. För man kan äta allt men inte alltid. Och att äta godis, om man är sugen på det är inte att fuska. Vi ska inte behöva "gömma" oss bakom dessa uttryck för att det ska kännas okej att äta godis, äta vanlig mat eller inte ha magrutor. Vi är som vi är och vi är fantastiskt bra precis som vi är. Livet handlar om så mycket mer än om sånna här saker. Lev livet, ät god mat, träna det du tycker är roligt, gör det du tycker är roligt och va stolt över dig själv! Oavsett hur du ser ut eller vad du gör. Hitta din grej och gör det på ditt sätt. Det är inget fel med det. 
Ett liv utan massa måsten och krav är ett så mycket roligare liv. Jag vet. 
 
Jag hoppas verkligen ingen tar illa vid sig om jag uttryckt mig konstigt. Jag har inget emot andras val av livsstil eller liknade. Jag har bara något emot hur världen utvecklas till att bli ett ställe där det inte är okej att vara sig själv. För det är det som gör oss unika att vi vågar vara oss själva och vara stolta över det! Låt inte världen äga dig. Äg världen! 
 

Sommar, träning och celsius

Kategori: Fina stunder

Snart dax för lite träning och jag laddar upp som igår. Med en kall Celsius! ♥
 

Halvmaraton

Kategori: Fina stunder

Heeeeej där! 
jag har de senaste dagarna jobbat och laddat inför mitt halvmara som jag ska springa i morgon! Och kvällen spenderas med min lillasyster. Hejdå! 

 

De senaste dagarna

Kategori: Fina stunder

 
Jag har fyllt 20 år. Tävlat friidrott. Ätit massa god mat och tränat såklart. Dessutom har jag hunnit med att jobba en heldel! Fullt ös just nu men det trivs jag med! Jag kommer förmodligen inte vara så jätte aktiv här nu under de senaste dagarna. Midsommar spenderar jag på öland mellan alla jobbpass. Fullt ös. Jag sa ju det. 

HEJDÅ! 
 
 

Min resa - fokus träning

Kategori: Om mig

Jag får ofta frågor om vilken vikt jag var tvungen att ha för att få börja träna igen, vilket bmi eller hur långt tid det tog för mig att komma tillbaka till träningen igen efter mitt träningsförbud.
Nu låter det som att jag har jättemånga läsare men det är endel som har frågat om detta och jag tänkte ta mig tillfälle att skriva lite om det eftersom det verkar som att endel av er är intresserad. Om du är inte är en av dem så behöver du absolut inte läsa. Bara klicka ner sidan, läs eller göra något som intresserar dig. Ganska enkelt. Ganska bra. 
 
När jag började min behandling på Anorexi/bulimi Center i Kalmar, även kallat abc, hade jag ingen jättelåg vikt. Jag hade en väldigt låg normlvikt men jag hade ett sjukt tänk kring mat och träning. Och om livet. Dessutom hade jag ett hjärt som knappt orkade slå, en kropp som var fruktansvärt nedbruten och en kropp som inte fungerade optimalt. 
Träning är något som jag har hållt på med hela mitt liv. Jag började spela fotboll när jag var runt 8 år i ett kill-lag. Jag och min kompis spelade tillsammans med killarna tills vi var omkring 11-12 år. Sen gick vi till flick-fotboll för att sedan gå till dam-laget. 
Jag har alltid gillat att springa. Alltid haft bra kondition och så är jag jävligt envis.Därför har mittfältet blivit en given plats för mig. Löpstark och envis = en okej yttermitt eller innermitt.
Fotbollen har varit det jag tyckt varit roligast och löpningen har jag bara sett som en rolig grej att göra någon gång i bland. Inte springa långt inte springa mycket bara springa lixom för att det är skönt och för att jag kan. 
Mitten av min " fotbollskarriär" skadade jag ledbandet och var bort lite till och från fotbollen under ca ett års tid.Sen när jag kom tillbaka var det bara köra igen, tejpade fötter var dock ett måste. 
Sen kom sommaren 2011 då hade jag gått ner ca 13 kilo. Jag förstod ingenting. Jag förstod inte vad alla oroade sig över eller varför man ens la så mycket energi på något som jag hade full koll på. Jag mådde ju bra och fotbollen gick jättebra. 
Jag hade dessutom fått ett större intresse för löpningen. Jag var ute och sprang de dagarna jag inte tränade fotboll. Ibland tränade jag löpning även om jag inte var fri från fotbollen. Jag tränade fotboll hemma med laget, spelade matcher, gick en idrottslinje på gymnasiet där vi hade fotboll inlagt i schemat men även mängder av andra aktiviteter och utöver detta tränade jag löpning. Det gick jättebra och var jättekul. Ett tag.. tills allt blev tvång och måsten. 
Den lilla mängden energi jag stoppade i min kropp gick åt till mitt hjärta. Att hålla mig levande. Min kropp jobbade stenhårt med att hålla mig levande och jag började "äta på mig själv". Alla muskler som jag byggt upp försvann. Men vad skulle min kropp göra? Den försökte ju bara hålla mig vid liv och tog allt vad den kunde komma åt för att lyckas med det. Och idag får jag säga: "Tack kroppen, tack för att du förstod bättre än jag." 
I slutet av sommaren 2011 började jag min behandling på abc efter mycket om och men. Och där får jag tacka min familj för att jag sitter här idag. Utan dem vet jag inte vart jag hade varit. 
Jag hade som sagt då ingen jättelåg vikt men en kropp som var nedbruten och utsliten och ett hjärta som knappt orkade slå. Där fick jag träningsförbud. Och i samma stund som jag fick träningsförbud rasade hela min värld. Inte bara för att mina hjärnspöken sa åt mig att jag kommer bli tjock och jag kommer misslyckas med allt så var och är träningen en så stor del av mig. Jag är en träningsmänniska thats it. 
Jag blev mer deprimerad över att inte få röra på mig men jag visste att ju mer jag drar ut på det och om jag inte äter kommer jag inte få börja träna. Så jag tog mig i kragen, åt det jag skulle, tränade inget och jag fick ett starkare hjärta. Jag fick efter ett tag börja träna igen. Under väldigt kontrollerade former. Somsagt jag är envis. Och jag tyckte nästan det var skönt ett tag att inte behöva tänka på mat och träning hela tiden och jag tyckte det var skönt att kunna "få" äta. Slippa massa måsten och tvång inom träningen och bara göra. 
Jag fick träna max 2 ggr/ vecka det var tufft men det var en början. Och tillslut fick jag börja träna lite mer fritt och som innan. Min kropp mådde bättre än tidigare och jag hade börjat äta mer och det var det viktigaste. Så länge jag inte gick ner i vikt så var det nu lugnt. 
Men så bra gick det inte. Efter några veckor hade jag gått ner ca 7 kilo till.. och det var bara att börja om från början typ. 
Denhär gången var det allvarligare. Jag hade gått ner till en vikt som var hemsk. Hade ett hjärta som knappt slog och en kropp som knappt orkade hålla mig vid liv. Jag fick åter träningsförbud och denna gången var det svårare att komma på fötter igen. Jag såg inte meningen med livet. Visste inte vad det var jag skulle komma tillbaka till om jag ville tillbaka. Mina hjärnspöken hade ett starkt grepp om mig och jag var så jäkla svag. Jag isolerade mig från allt och alla. Ville inte träffa någon ville inte prata med någon. Jag var inte död, död som begraven, men jag var mer död en levande. Jag hade inget liv och jag visste inte varför jag levde. Jag mådde verkligen fruktansvärt dåligt ett tag men jag reste mig. Jag bestämde mig för att det inte var så här jag ville leva. Det var inte lätt men det var en början.
Jag satte upp en målvikt som jag var tvungen att nå för att få börja träna igen, göra det jag älskar och leva det liv jag förtjänar. Det var inte den lättaste vägen att ta sig dit men jag kom dit och jag fick börja träna igen. Under kontrollerade former. Detta var i början av sommaren 2012. 
När jag mådde detta målet var jag så otroligt glad och stolt över mig själv. Jag såg en mening med livet. Jag hade  till och med energi till att vara lite glad vilket gjorde att jag fortsatte på samma spår. Jag gav inte upp och tillslut fick jag börja träna mer och mer. Jag fick belöning för allt hårt arbete och det var viktigt för mig. 
Sommaren 2012 var den bästa på så himla länge jag var lycklig och jag hade underbara människor runt omkring mig. Det bidrog mycket till att jag är där jag är idag. 
 
Men jag har förlorat så mycket för ingenting. Jag har kastat bort två år av mitt liv på ingenting. Jag har gått miste om så mycket. Jag ångrar mig men det finns inget jag kan göra åt det. Jag kan bara blicka framåt och ta lärdom av allt som jag gått genom. 
Jag utsatte människor i min omgivning för situationer som jag aldrig vill sätta dem i igen. Jag var blind och jag var dum. Men det förstod jag inte. 
Jag utsatte mig själv för fruktansvärda grejer och jag sänkte mig själv så långt ner att jag inte tyckte jag förtjänade att leva. Hur fruktansvärt är inte det? Jag är ju bra och jag duger faktiskt väldigt bra. Precis som jag är och det hoppas jag ni också tycker om er själv. 
Som sagt ta hand om er själv och ni kommer bli förvånade över hur bra man faktiskt mår om man sluta sätta press på sig själv, slutar tänka så mycket på vad andra tycket och tänker. Gör din grej och var stolt över det! 
 
Idag mår jag så sjukt jäkla bra. Jag tycker om mig själv mer och mer. Jag accepterar mig själv på ett helt annat sätt. Jag trivs mer och mer med min kropp och jag kan säga att jag är stolt över den jag blivit. Jag älskar mitt liv och min träning är idag viktigare och framför allt roligare för mig än någonsin. 
Jag spelar inte mycket fotboll längre, tyvärr, men det kommer. Men jag har hittat passionen för friidrotten och min löpning och jag är bra på det! Jag älskar det. 
Det har hänt så otroligt mycket med mig på bara några veckor. Både psykiskt och fysiskt. Dessutom blev jag ju friskförklarad för bara några veckor sen. Det säger ganska mycket!
 
Så om du frågar mig idag om när man ska eller får börja träna igen om man har ätstörning så blir mitt svar typ såhär: 
Fråga dig själv varför du tränar och varför du vill träna? Vad är ditt mål med din träning? Va ärlig mot sig själv det är jätteviktigt! När du kommit fram till de svaren frågar du dig själv kommer jag klara av att ge min kropp tillräckligt med energi för att träna? 
Om du innerst inne vet att svaret kommer bli nej. Då ska du inte träna och vet du varför? Kan du inte ge din kropp den energi som krävs för träning finns det ingen mening med att träna. Vi tränar för att må bra, bygga muskler, bli starkare, smalare och snyggare. Visst? Alla har vi olika mål eller hur? 
Oavsätt mål med träningen krävs det att man äter ordentligt, att man ger kroppen det den behöver. Bra mat och mycket mat. Utan mat stannar ämnesomsättningen upp och du förbränner inprincip ingenting av det du stoppar i dig för att kroppen sparar på den lilla energi som du får i dig och om ditt mål är att gå ner i vikt kan detta ge motsatt effekt.
Du kommer heller inte bli starkare eller kunna bygga muskler utan mat.
En bening, slapp, blek, sjuk kropp är ingen snygg kropp så utan mat kommer du inte bli snygg. 
Så länge du inte klarar av att ge kroppen vad den behöver finns det ingen mening med att träna för du kommer inte nå dina mål.  Snarare tvärtom. Du kommer bryta ned dig själv, bli deprimerad och du kommer bli svagare. Tro mig jag vet. ÄT människor ät! ni kommer må bättre och ni kommer nå era mål. 
Jag har inte blivit bra på min friidrott för att jag struntat i att äta. Jag har blivit bra på det för att jag är envis, för att jag har börjat lyssna på min kropp och ge den den maten och energin som den behöver. 
 
När ska människor förstå att mat är inget man ska undika? Mat är något som vi behöver för att fungera och orka leva! ALLA människor behöver mat och vi behöver mer än vad vi tror. 
 
Tack för mig. HEJ! 
 
 
 
 
 
 

Tråkig men viktig dag

Kategori: Om mig

Det kallas vilodag och jag gillar det inte. Jag är uttråkad och vill ut i regnet och springa men jag vet att jag behöver dessa tråkiga äckliga vilodagarna.. För det är dem som gör mig starkare och bättre i slutändan! Så.. 
Heja vilodagar. typ. 

bästa med morgonträning

Kategori: Om mig

Är Frukost x2. Härligt långdistanspass på ca 70 min. Så.Jävla.Skönt.
Kom upp i drygt 17km så det var bra fart på mina ben! Bra start på denna dagen och det blir bara bättre! :) 

Efter kalas hos mormor

Kategori: Fina stunder

 
Är en Yollibox given. Eller? Nää men för mig var det det. Chokladabstinensen var jag tvungen att stilla och det gjorde jag. Tack Yollibox! 
Nu ska jag sova. I morgon väntar långdistanslöpning och en heldag med världens finaste Lukas. Så himla bra avslut på veckan! 
Godnatt och hoppas ni haft en fin dag! 

dag nummer 8 i juni

Kategori: Om mig

Hej på er! 
Fantasifull rubrik. yepp. I know. 
Lördag och sommarvärme. Fint. En återhämtande jogg i skogen följt av återhämtning i solstolen. Det är väl ungefär det jag har sysslat med idag. I kväll befinner jag mig hos mormor som bjuder på grillad mat. Bra grejer! 
Ha en fin kväll! 
 
dagens frukostbild och dagens träningsbild

Att övervinna rädslor

Kategori: Fina stunder

Idag har jag vunnit över en av mina största rädslor. Att springa i bara sportbh på överkroppen. Jag har aldrig gjort det tidigare för att jag skämts och inte känt mig bekväm med det. Men idag kändes det självklart. Jag är stolt över min kropp och över mig själv. Jag är stolt över att jag tagit mig såhär långt och att jag är starkare än någonsin. Jag är verkligen lycklig! 

Godmorgon

Kategori: Om mig

Hej där! 
Mår ni bra idag? Jag mår toppen! 
Började dagen med en god frukost och snart ska jag ge mig ut och springa. Långdistanslöpning står på schemat och jag är laddad trots sjuk träningsvärk i rumpa och ben efter gårdagens pass! 
Det här blir en bra dag. Ta hand om er så hörs vi senare! PUSS
 
Proteinhavregrynsgröt med smak av choklad. Toppat med jordnötssmör och banan. Foodporn. mmmmmm

Tävlingsdag, lagtävling

Kategori: Fina stunder

Hej! 
Idag har jag tävlat. Lagtävling på hemma plan och efter första omgången leder vi nu i både kvinno och herr-klassen. Härligt! Hoppas vi går upp i div.1 i sommar. Vore kul! 
Jag fick plocka hem lite poäng till laget i 800m och 5000m. Jag är nöjd med min prestation med tanke på förhållanderna. Vinst i 5000m, en fjärdeplats i 800m men personbästa så jag är nöjd! 
Nu ska jag ligga på soffan hela kvällen. 
 
Ha en fin lördag! 
 

Idag är en speciell dag.

Kategori: Fina stunder

Idag blev jag officiellt friskförklarad. Yeeeeeey! 
 

Idag är det onsdag

Kategori: Fina stunder

Hej! 

Ursäkta min dåliga uppdatering. Men helgen bestod av tävlingar hela dagarna och efter tävlingen i söndags tog jag flyget till stockholm och träffade Elias. En saknad person som jag inte träffat på fem månader så det var roligt! :) 
Jag kom hem igår. 

Så mina dagar har varit väldigt intensiva och fruktansvärt roliga! 
Helgens tävlingar gick superduper. Sprang hem två vinster och ett brons. Jag är nöjd. Hamnade dessutom i tidningen. Kul! 
Idag ska jag springa margaretaloppet. Ett lopp som klubben arrangerar (heter det så?) varje år. Det är på fem kilometer och jag är laddad. Har ju faktiskt haft två vilodagar nu. 
 
Jag är förövrigt så jävla glad och lycklig just nu.
Aldrig aldrig mer anoroxia. Hejdå för alltid. Livet är så mycket finare utan dig!
 
 

Jag är bara så himla lycklig

Kategori: Fina stunder

När blev vanlig mat och godis ett fusk?

Kategori: Om mig

Jag vill börja med att säga att det jag skriver här är vad jag tycker och jag respekterar andras beslut och val här i livet men anledningen till att jag skriver detta inlägg är för att det är något jag reagerar på och tycker inte det borde vara som det är. Det handlar om allt vad "cheat-day" heter. 
 
Jag respekterar alla människors val och livsstil, verkligen. Vad det än handlar om! Vill man inte äta kolhydrater, godis, kakor, ja vad det nu kan vara så fine! Vill man träna för att nå mål, bli grym på det man gör, fine!
Jag vet ju själv att jag brinner för min träning och mina mål och hur viktigt det är för mig.
Men något som jag blir irriterad på är att allt det här kring mat är så laddat. Man ska inte äta det, man ska inte äta si man ska inte äta så. Man får cancer, man blir sjuk och man blir tjock av all mat.
Äter man godis, fuskar man. Äter man allt som man inte "borde" äta, då fuskar man. Fast gör man verkligen det? När blev mat och godis ett fusk? Och varför?
 
Jag tycker bara det är så dumt att kalla det fusk. Vad man väljer att äta och hur man väljer att äta det är upp till var och en. Men i den värld vi lever i nu är det inte okej att äta vad man vill för att man fuskar och är inte det ganska sjukt? Vi alla behöver mat. Vissa mer, vissa mindre så är det bara. Vi glömmer bort att lyssna på våra egna kroppar och gör bara vad tidningar, reklamer och människor runt omkring oss säger åt oss att göra. För att det är så man ska leva för att leva hälsosamt, det är så man ska leva för att vara duktig och för att det är så man borde leva. Men är det verkligen hälsosamt att leva ett liv med måsten och tvång? Av egna erfarenheter, nej. 
För det som funkar för din bästa kompis kanske inte funkar alls för dig och det som funkar för dig kanske inte alls funkar för din kompis. 
 
Jag skulle vilja säga att man "gömmer sig" bakom ordet "cheat-day". För det är ju inte okej att vara sugen på godis. Det är inte okej att äta kolhydratsladdad mat om man inte kallar det för "cheat-day". Om man inte kallar det för att fuska.
Jag hatar det där. För det är okej att äta godis, det är okej att tycka om godis, det är okej att äta kolhydrater och det är okej att äta vad DU vill. Det är helt enkelt okej och framför allt normalt att känna sig sugen på godis i bland. Utan att man behöver kalla det fusk. Det skapar så mycket onödig ångest och så mycket onödiga tankar. Kanske inte för alla men för mig bland annat och andra som är eller har varit i samma sits som mig. 

För vet ni? När kroppen är sugen på godis, känner sig hungrig,känner sig törstig, känner sig trött så vill den tala om för oss att något saknas.
Är du godis sugen, har du förmodligen lågt blodsocker och behöver äta något. Det behöver inte vara godis men eftersom du är sugen på det kan det ju vara gott. Visst? Annars testa äta en ordentlig måltid och låt det inte gå förlångt tid mellanmåltiderna då får man lätt lågt blodsocker och blir sugen på godis. Så godis sug beror oftast på att du ätit för dåligt eller att det gått för lång tid mellan måltiderna. Vad du än väljer att äta så kom ihåg det är inte fusk. Du ger bara din kropp vad den behöver just då. 
Är du hungrig, ja då vet du ju att du behöver äta. Är du törstig då vet du ju att du behöver dricka. Känner du dig trött då vet du ju att du behöver vila. Men ger vi kroppen detta när den säger till? Lyssnar vi på den? 

I vilket fall som helst så borde vi alla bli bättre på det. För kroppen är verkligen fantastisk. Jag har lärt mig så mycket om det där och jag lyssnar på min kropp mer än någonsin. 
När var sjuk så kunde jag vissa veckor vara jättesugen på saltlakris, sill, kaviar, all mat som var lite extra salt i. Och kan ni gissa varför? Jo jag hade saltbrist. Kroppen försökt tala om för mig vad jag skulle ge den men gjorde jag det. Nej. 
En annan vecka kunde jag vara jättesugen på mjuktbröd, potatis, pasta, godis, all mat som innehöll kolhydrater. Och nu kan ni gissa varför. 
 
Och idag finns det en oskriven regel som säger att äta godis i veckan det är inte okej. Det är att fuska. Det ger ångest (för många, inte alla). Men det är fel. Jag tror nästan alla bestämt sig, någon gång i livet, att, "okej jag får äta godis 1-2 ggr på en vecka och det är fredag eller lördag". Sen är du jättesugen på godis en onsdagskväll men då "får" du inte äta och sen när fredagskvällen väl kommer är du inte sugen på godis men äter det ändå för att det är den enda dagen då du "får" äta godis och förmodligen äter du mer än vad du egentligen känner för, bara för att du vet att det dröjer en vecka till innan du får äta godis igen. Känner någon igen sig? Och tycker du det låter normalt? 
Kroppen vet inte om vilken dag det är om det är onsdag eller lördag. Den talar bara om för dig vad den skulle vilja ha just nu. Och om du skulle vara sugen på godis både, onsdag och lördag, vad gör det? Jag kan vara sugen på godis flera dagar i sträck och då äter jag godis. Men jag kan också ha flera dagar utan att jag är sugen på godis och då äter jag inte godis. Thats it. 
 
Så det jag försöker säga är bara att om vi lyssnar på kroppen, ger den vad den vill ha, sammarbetar med den så skulle vi må så mycket bättre. Både psykiskt och fysiskt.Jag vet. Jag har lärt mig lyssna och lita på min kropp. För det är inte att fuska när man lyssnar på kroppen, det är inte inget som är konstig med att äta godis eller det du vill ha. Det är naturligt. Och om vi lyssnar på kroppen hittar man en bra balans och sunt förhållande till mat och träning. En balans som passar för dig och din kropp och du skapar ett förhållande till dig själv som gör dig till en gladare, starkare och bättre människa! 
 
Jag mår idag så mycket bättre, bättre än någonsin faktiskt och jag börjar bli mer och mer stolt över mig själv. Jag är så mycket lyckligare och jag har så mycket roligare. Jag är en starkare människa, framför allt psykiskt och allt detta i kombination har gjort mig till en bättre människa. Jag är lycklig. På riktigt. 
 
Jag har sagt det förr och säger det igen. Ta hand om dig själv, det förtjänar du! 
 
 
 

Sånt som gör mig lycklig

Kategori: Fina stunder

Är bland annat gryma träningspass. Och idag hade jag verkligen ett sånt. 
Jag är så glad att jag känner att min kropp orkar så mycket mer, att jag tränar för att jag älskar det och inte för att jag känner mig tvingad. Åh det är så underbart! Jag mår så mycket bättre och det gör mig så glad att jag verkligen känner skillnad. 
För någon som inte har haft samma problem som jag haft kan nog inte förstå min lättnad och glädje. Men det är så otroligt skönt! Jag känner mig inte svag och orkeslös längre. Jag känner mig starkare och starkare för varje dag. Och för mig är detta så otroligt värdefullt. 
 
Efter dagens träningspass. Happiness! 

Lördag

Kategori: Om mig

Hejsan! 
 
Asså igår skrev jag att jag egentligen hade tänkt uppdatera men inte tänkte göra det... men det gjorde jag ju. Hehe.. trög och osv. 

Idag har jag iallafall varit inne i stan och lämnat min lillasyster som skulle åka hem till Växjö. Jag hann även shoppa lite. Ett par byxor, två linnen och en bikini. För endast 350 kr. Vänta nu 350.. det låter väldigt billigt. Aja. 350 kr fattigare bliv jag iallafall. Kanske kommer upp en bild på det sen. 

Efter stan väntade kalas. 18 års-kalas tillochmed. Pizza och tårta bjöds det på! Fint. 
Nu sitter jag bänkad framför Hockey. Ätit upp nästan 200g choklad och två äpplen. Idag skriker min kropp efter energi. Måste vara gårdagens träningspass med fridrotten. Intervaller och benstyrka. Idag känner jag att jag har ett par ben och en rumpa iallafall. Hat-kärlek. Idag är det vila från träningen. 
 
Hur resten av dagen ser ut det återstår att se! :) Ha en fin lördag! 


Min goda frukost idag!