Erika Lindeblad

Hej på er! :)

 

Först vill jag bara säga tack till er som uppmuntarar mig med fina ord och ger mig bekräftelse på att det jag gör är bra. Det ger mig kraft att utvecklas, vilja fortsätta min resa och dessutom känns det väldigt bra att jag kan göra något bra för någon annan! Så tack. 

 

Idag åker jag till Spaninen på träningsläger tillsammans med friidrottsgänget. Ska bli så himla kul! :) En hel vecka med träning och härliga människor. Förhoppningsvis är vädergudarna med oss och vi kommer hem några nyanser brunare.

Jag vet inte hur mycket tillgång till dator och internet jag kommer ha där nere men något inlägg kanske kommer annars kommer det när jag kommer hem! :) 

 

 

 

Ikväll är jag trött och min kropp säger åt mig att vila och ta det lugnt. Så det är vad jag gör. Tar det lugnt, kollar tv och äter nötter och choklad. Älskar nötter och choklad. Allra bäst är dem tillsammans. Mmm. 

 

Idag har jag varit på jobbintervju. Jag fick jobbet. I morgon åker jag till Barcelorna i en vecka på träningsläger. Sjukt laddad. Idag ska jag undersöka om mina få fotbollstalanger sitter i eller har försvunnit helt efter ett uppehåll på fyra månader. Bra torsdag helt enkelt. 

 

Nu ska jag däremot göra sånt som inte är lika roligt. Typ plocka ur diskmaskinen, dammsuga och packa.. 

Bye! 

Idag är en bra dag och jag har haft en underbar dag. 

 

 

Frukost är bland det bästa jag vet. Mat är bland det bästa jag vet. Mat är inte längre en fiende eller något som jag mår dåligt över. För jag vet att kroppen behöver mat för att må bra. Det är tackvare maten som vi kan fungera och orka göra saker. Mat behöver vi alla men i dagsläget verkar det som om vi glömt bort det. Helt vanlig mat som köttbullar och potatismos ser många som ett "cheat meal" vilket är helt knäppt. 

 

Kroppen är helt fantastisk och den behöver massor av mat för att fungera som den ska. Det gäller inte bara mig som har haft ätstörning och anoroxi. Det gäller alla. Kroppen gör av med mer än vad man tror och det är inte mat vi blir tjocka av. Bra, näringsrik, varierad mat tar kroppen hand om och mycket av det vi stoppar i oss går åt till att se till att hjärtat orkar slå, pumpa blodet runt i kroppen, ge lungorna kraft så vi kan andas, ge hjärnan energi så vi kan prestera, i skolan, på jobbet eller vad det nu handlar om. Kroppen är fantastisk och om vi var bättre på att lyssna, på att sammarbeta med våra kroppar skulle vi alla må så mycket bättre. 
För om vi lyssnar på kroppen, ger den mat när vi känner oss hungriga, slutar äta när vi känner oss mätta, ger den det vi är sugna på så skulle allt kring mat inte vara så ångest fyllt. Mat skulle vara mat och framför allt normalt. Precis som det ska vara. 

För vi är inte lika dana. Vi alla har olika behov. Vad som är bra för mig kanske inte alltid är bra för dig. Och vad som påstås vara det bästa sättet att gå ner i vikt, upp i vikt eller vad det nu handlar om kanske funkar för vissa men för andra kanske det krävs något helt annat, just för att vi är olika och har olika behov. 

 

Att inte äta när kroppen ber om mat är egentligen bara dumt. Att strunta i att äta just då för att det där "dietprogrammet" säger att du inte får äta förens om två timmar. Det är onaturligt. Om du är hungrig, ÄT! Skit i alla måste och allt som vi "borde" göra eller följa. Lyssna på DIN kropp. Gör vad DEN ber dig om att göra. Det handlar om att respektera sin egen kropp och sig själv. För att äta ska vara naturligt men idag är det tyvärr inte så men det skulle kunna vara om alla förstod att det egentligen bara handlar om att lyssna på sin egen kropp, köra sitt race och framför allt ta hand om sig själva.

För tvång och måste kring mat gör bara att vi vill ha det som vi förbjuder oss för, ännu mer. Jag vet vad jag pratar om. Jag har under flera år nu jobbat emot mig själv och min kropp. Jag har förstört så mycket för att jag lyssnade på djävulen i mitt huvud. Men det är ändring på det nu och jag hoppas att jag fått någon där ute att tänka till. Lyssna på din kropp, våga äta och ta hand om dig själv. Allt kommer bli så mycket roligare och du kommer må bättre. För visst är det igen kul att leva ett liv med massa press, måsten och tvång?

- Nää just det! :)

Självklart handlar det inte om att bara lyssna på sin kropp när man ska ha mat osv. Det handlar om att lyssna på den hela tiden. Träning, arbete eller vad som helst. Behöver du vila från träningen gör det! Behöver du ta det lita lugnare på jobbet för att du känner att din kropp inte orkar idag. Gör det! Vi kan inte alltid vara på topp så är det bara. Det är männskligt. För det viktigaste i ditt liv det är du. Kom ihåg det! :)

 

 

Det gör så ont i mig. Det gör så ont att se och höra tjejer och killar som råkar ut för samma sak som jag råkade ut för. Ätstörning. Det gör så ont att jag nästan börjar gråta. Att jag bara vill krama människan och tala om för personen hur fin hon eller han är. Trots att jag inte känner dem. Jag vill kunna gör allt för dem. Kunna få dem att förstå.

Jag kan kanske inte göra allt men jag kan försöka få dem att förstå genom att berätta vad dem utsätter sin kropp för, sig själva och alla människor runt omkring. Ge dem mina erfarenter, min resa. Jag kan iallafall göra ett försök men jag vet hur hopplös jag själv var. Hur svårt jag hade för att förstå. Men kan jag hjälpa någon genom att dela med mig av min resa så är glad. 

 

Med ett friskt tänk och utan en djävul som talar om för mig vad jag borde göra så kan jag inte förstå hur jag inte kunde inse hur sjuk jag var. Jag kan inte förstå hur jag kunde få ångest över att äta en gurkskiva innan middagen, ångest över att ta något spontant, ångest över att äta god härlig underbar mat. Jag kan inte förstå hur jag kunde får ångest över allt som handlade om mat.

Under min period som sjuk fanns det inget annat än mat och träning i mitt huvud. Jag åt minimalt med mat och jag tränade mängder. Jag pressade mig och tryckte ner mig själv varje dag. Jag var värdelös och misslyckad. Jag gjorde aldrig något bra. För det kan ju alltid bli bättre. Jag levde i min bubbla och jag trodde jag var glad att jag mådde bra. För så länge jag gjorde som djävulen i mig sa åt mig att göra var den nöjd och som belöning fick jag känna att jag var bra.Att jag mådde bra. Helt sjukt om du frågar mig nu. Men då var det helt naturligt, helt normalt. 

Jag börjar nästan gråta. För under denna perioden gick jag miste om så mycket. Jag gick miste om allt det fina i livet. Livet med ätstörning och anoroxi är inget liv. Den tar allt ifrån en. Den där djävulen fick mig nästan att pressa mig så hårt att jag höll på att lämna denna jorden. Jag var nära döden på riktigt. Som tur var dog jag inte. Men jag dog på många andra sätt. Och jag kommer aldrig kunna förändra den tiden som varit. Hur mycket jag än skulle vilja. 
Jag har slitit på min kropp och min kropp tål inte mycket. Jag har utsatt mina vänner, min familj och min omgivning för jobbiga, tunga, svåra, onödiga situationer. Fått dem att må dåligt. Och det förstod jag inte. Jag förstod aldrig hur krävande och jobbig jag var. För det är man. Jag har varit ifrån det jag älskar så mycket i flera månader, träningen, pga av att jag höll på  att träna ihjäl mig. Jag har legat sömnlös flera nätter och tänkt på vad jag ska "få" äta på min "unnar-dag". Jag har tyckte jag varit tjock trots min sjuka undervikt. Jag har gråtit mängder över hur jag ser ut och mat som jag ätit. Jag har struntat i att följa med vänner på fester. Rädd för oväntade mat stunder och att någon ska bjuda på något. Jag har missat allt det som ska vara roligt för att jag varit rädd för mat, oväntade stunder eller inte haft orken till mer än träning och planering av mat och träning. 

 

Jag är frisk i tanken nu. Jag mår bra psykiskt. Det har tagit långt tid men nu mår jag så mycket bättre. I huvudet. Men min kropp mår inte bra. Den tål inte mycket. Är sliten och mager.Jag har just nu ett blodvärd som ligger alldeles för lågt. Allt detta för att jag för två år sedan tog beslutet att gå ner i vikt.

Det jag vill säga är de beslut ni tar kan drabba er negativt resten av era liv. Jag kommer alltid vara känslig och jag kommer alltid få vara uppmärksam och tänka extra på vad jag gör, hur jag gör. Jag får helt eneklt leva med det och jag accepterar det men jag vill bara säga till er, som fortfarnade har chansen att göra en förändring, gör inte som jag. Pressa inte dig själv och din kropp så du mår dåligt. Ta hand om dig själv och ta hand om de liv du fått. För det är du värd. Det är din kropp värd. 

 

Tog på mig mina nya skor och nya kläder, sprang, sprang och sprang lite till idag på förmiddagen. Skönt. Älskar träningen, kanske lite för mycket. Efter det gjorde jag lunch till mig och pappa. Köttbullar och potatismos. Gott. 

 

Nu har jag suttit här alldeles för länge och dessutom har jag klickat hem lite grejer från iherb. Nice. Hoppas jag. Nähe ut i solen som kikar fram lite då och då. Snart är det även dax för lite påfyllning i min lilla kropp. Magen börjar kurra. Igen. 

 

Ha det bra! Pöss.

 

Idag vaknade jag riktigt hungrig. Bara lyssna på kroppen och ge den vad den behöver. Det gäller inte bara mig som har haft ätstörning och anoroxi. Alla behöver mat. Och kroppen behöver så mycket mer än vad man tror. Våga äta helt enkelt. 

Nu i eftermiddag har jag åkt motorcykel. Fett kul. Premiär, fint väder och härlig känsla. Lite adrenalin-kick måå jag säga. Snart ska vi grilla med familjen, premiär det också. Bra dag helt enkelt! :) 

 

Såhär såg jag ut för en liten stund sen. 

 

Hej! 

Hur har er helg varit? Min har varit underbar. Lugn och en helg tillsammans med människor jag tycker om.  Igår var mammas syskon här med familjer och det var härligt att träffa alla igen! :) 

Idag har jag inte gjort mycket och så ska det nog också fortsätta :) Nu har jag inget att skriva mer. Tack för mig så länge! Hejdddddåå!

 

Hej på er! 

 

Idag bröt jag mitt träningsuppehåll med en liten joggingrunda på ca 4 km med mamma. Hatar egentligen de där korta distanserna då man inte hinner komma igång förens man är hemma. Men min kropp pallar inte mer just nu så fick nöja mig med den runda. Skönt var det iallafall! Jag passade även på att inviga mina nya joggingskor och kläder . Lycklig. 

Nu ska mitt hår förhoppningsvis bli lite blondare och fräschare! Seee ya! 

Take care ♥

Hej på er! 

 

För mig är det lite ovant och läskigt att min statistik har stigit så pass mycket som den gjort men jag tycker det är jätteroligt samtidigt och jag vill bara säga tack till alla som lämnat så fina ord och peppar mig ännu mer. Så tack. Tusen tusen tack! Ni anar inte hur mycket det betyder för mig! 

 

Jag vet inte hur mycket jag kommer uppdatera här men om ni vill kontakt mig, fråga mig något eller har något ni vill jag ska skriva om så får ni gärna ge förslag. Va inte rädd för att fråga. Ni kan skriva här eller maila mig på [email protected] ! 

 

För övrigt har jag haft en toppen dag! Träffat fina vänner, ätit god mat, shoppat massa nya grejer och haft kvalitets tid med min familj. En bra fredag och start på helgen! :) 

 

Take care♥

 

Det är dax för mig att gör en förändring. Dax för mig att ta beslut som jag kan vara stolt över och som får mig må bra. Under en alldeles för lång tid har jag plågat mig själv, utsatt mig själv för saker som skadat min kropp och mig själv. Det är slut med det nu. Jag ska upp vikt. Må bra. Bli stolt över mig själv och älska mig själv. På riktigt. 
Jag är så trött på en mager och tanig kropp. En kropp som inte tål mycket. En kropp som är svag. Jag vill inte längre skämmas över att vara alldeles för smal. Det är verkligen dax för en hälsosam kropp. Det förtjänar både jag och min kropp. 

 

Det har tagit alldeles för lång tid för mig att inse detta och det får jag sota för men jag ska göra allt för att bli den bästa versionen av mig själv. Jag ska bli bätte än någonsin, må bättre än någonsin. För just nu mår jag inte bra över hur jag ser ut och det gör inte min kropp heller. 

Jag tycker det är jobbigt att inte träna, för träningen är en stor del av mitt liv, men just nu gör den mer skada än nytta, iallafall för min kropp. Den behöver vila och massa mat. Och det ska jag ge den. Det förtjänar den.
Jag är så glad att jag kan inse detta nu men det har tagit alldeles för långt tid men nu kan inget stoppa mig och jag säger hejdå till anoroxin, förevigt! 

 

Jag skulle bara vilja säga, tänk på vad ni gör, vilka beslut ni tar. För det kan bli så fel och du kan få ångra dig hela livet. För livet går inte ut på att vara smal. Att vara snyggast eller att vara bäst. Även om denna värld får oss tro att det är det, det går ut på. Men denna världen är sjuk. Vi glömmer bort vad som egentligen är viktigt och vi glömmer bort att ta hand om oss själva. Vi glömmer att ta hand det som vi ska leva med hela livet. Oss själva. Så tänk efter ordentligt! För ingen vill någonsin gå genom det jag gått genom. Ingen. Jag lovar. 
För vi är fantastiska och unika allihopa. Vi är fina som vi är och ingen är den andra lik och kommer aldrig bli. Så sluta jämföra, va glad för att du är du och ta hand om dig själv. För det viktigaste är du mår bra. Att din kropp mår bra och att du trivs med den! Sen vad andra tycker eller hur världen tycker att man "borde" se ut ska inte påverka. För det är ditt liv, din frihet. Tänk på det. 

 

Jag kan inte förändra världen men förhoppningsvis kanske jag får någon på andra tankar och förhindrar någon från det jag gått genom. Får den eller dem personerna att förstå att allt handlar inte om hur vi ser ut eller om hur vi borde vara. För livet med anoroxi, måste, tvång, press, förbud, ja vad det än handlar om är inget liv. Jag vet. Jag försvann tillsammans med mina kilon på kroppen och jag inte förens nu har jag på riktigt viljan att gå upp i vikt. Inte längre ha en mager, anorektisk kropp.
Det har tagit mig över två år att inse att jag plågat min kropp. Och under de två åren har jag gått miste om så himla mycket. Jag har flera gånger inte velat leva för att jag tyckt så illa om mig själv, varit så trött på alla måsten och tvång. Allt för att jag ville vara smal, nöjd och lycklig. Men allt jag blev var sjukligt smal. Det var det ända jag var. Ingenting annat och det är inget liv. Om jag kunde så skulle jag leva om de åren. Jag skulle ta till vara på dem på absolut bästa sätt men det kan jag inte. Däremot kan jag göra resten av mitt liv till de bästa någonsin. Och det ska jag! Jag kommer kämpa och jag kommer ge allt. Det är dax för förändring. Dax för ett liv. Ett liv värt att minnas, ett liv värt att leva. 

 

Ta hand om er och era kroppar. För ni är fina. Allihopa! :)