Erika Lindeblad

För ett år sedan var varje dag en kamp. Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag var en evig kamp mot mig själv, mot ätstörningen och anoroxin som hägrade i mitt huvud. Vände upp och ner på hela mitt liv och tog allt som jag älskade ifrån mig. Verkligen allt.

Att förstå smärtan, ångesten, paniken, argumenten med sig själv det går inte att förstå om man inte varit där själv. Att gå ner i vikt var något jag alltid velat för jag har aldrig varit nöjd med mig själv. Men jag ville aldrig gå ner i vikt för att få en ätstörning och det vill ingen men det är så lätt att hamna där. Tro mig. Helt plötsligt är man bara där och det går inte att stoppa mönstret. Inte utan hjälp och inte utan förstånd.  
Jag trodde jag skulle bli nöjd om jag gick ner i vikt, att jag skulle bli lyckligare. Men det blev jag inte. Tvärtom. Jag har haft det mest fruktansvärda året någonsin och jag skulle absolut inte vilja uppleva det igen och jag önskar att ingen någonsin ska behöva uppleva det jag upplevt. Men tack vare, om man nu kan säga så, har jag lärt mig så mycket om mig själv, min kropp, min familj, mina vänner, min omgivning och om livet att jag på något sätt i efterhand kan vara tacksam. Inget ont utan att det har något gott med sig.

Vill dock säga att om jag kunde ta tillbaka den tiden och göra den annorlunda skulle jag definitivft göra det. Jag gick miste om så mycket för att jag var allt för upptagen med att se till att göra som jag blev tillsagt, göra som ätstörningen sa åt mig, göra saker jag inte ville men kände mig tvungen till och det är inte rätt. Jag var fängslad i min egen kropp.

Jag är inte helt friskförklarad idag men nästan och jag är så himla glad att jag mår så mycket bättre. Jag är glad att inte varje dag, varje sekund, varje minut, varje timme är en kamp mot mig själv längre. Jag är så glad att jag kan lägga ner tid på sånt som faktiskt JAG vill göra och på saker som faktiskt är viktiga för mig. Att jag kan leva som jag vill, under mina egna villkor. 

Jag hoppas verkligen ni där ute som läser detta förstår att livet går ut på mer än att vara smal och om du inte tycker det. TÄNK OM, NUUUU! För jag lovar dig. Du vill inte leva det livet jag levt de senaste året. Du vill inte uppleva det jag upplevt. Tro mig. Du vill inte. Gör mig och dig själv en tjänst. Ta till vara på ditt liv för du vill inte ligga gråtandes i din säng en fredagskväll när dina vänner är ute på fest och inte orka, våga eller tillåta dig följa med. Det vill du inte. Dessutom kan du dö. Jag dog på många sätt men jag var så nära på att lämna denna jorden. Mitt hjärta slutade nästan slå och att dö för en röst som alltid har fel, talar om att du inte är tillräckligt bra  och värdelös det är det inte värt. Så ta hand om dig. Tänk efter vad som är viktigt för just DIG.