I dag vill jag bara försvinna. Försvinna från allt jobbigt och gå under jorden för några veckor och sedan komma tillbaka med massa kraft och energi för att orka med allt. Idag känns allt tungt och jobbigt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Jag känner mig störst i världen. Jag har inte orken till någonting. Jag orkar inte ta fajten emot ätstörningen och det är aldrig bra. 
Att känna såhär är så jävla jobbigt. Det går inte förstå om man inte har varit här själv. Det går inte att förstå att man inte orkar ibland. Det går inte förstå att man bara vill skita i all mat fast man egentligen vill ha. Det går inte att förstå hur jobbig känslan är när man känner sig störst i världen. Det går inte förstå hur jobbigt det är att hela tiden behöva tänka på vad man ska äta, när man ska äta, hur mycket man ska äta, Vad som är okej att äta, hur mycket man måste träna för att bli av med det man ätit och trotts allt detta jobbiga när man känner sig störst äckligast och ja gud vet allt. Så måste man trycka i sig den där maten och veta att ångesten som uppstår sen är ett rent jävla helvete. Nej inget av det här går att förstå om man inte varit eller är i det här själv.