Erika Lindeblad

Idag hade jag ett sånt där träningspass som gjorde mig riktigt hög på endorfiner och så jävla lycklig. Idag hade jag så mycket energi och kraft. Idag svarade kroppen och mitt träningspass gick briljant! Inga tvång, inga måsten, bara egen vilja. En vilja till att utvecklas och bli bättre. Ett rent nöje. Det är träningsglädje. 

 

För mindre än ett år sedan hade jag träningspass där jag tvingade mig själv  till att träna. Där jag tvingade min kropp till att träna trots att den talade om att den inte orkade mer, att den var helt slut. Det var inga endorfiner inblandande, ingen träningsglädje, ingen energi, ingen kraft, ingen egen vilja. Det var bara tvång, måsten och en stor önskan till att vara tillräckligt bra, tillräckligt snygg och smal. 

Jag plågade min kropp. Jag tog min kropp förgivet. Jag gav aldrig något tillbaka. Och jag förstod aldrig varför jag aldrig utvecklades. Varför jag ständigt var trött och orkeslös. Varför min kropp inte ville samarbeta. 

 

Idag vet jag att det inte var min kropp som ville samarbeta. Det var snarare tvärtom. Den gjorde allt den kunde för att hålla mig vid liv, för att hålla mig på två ben, för att inte hjärtat skulle sluta slå. Det var jag som inte ville samarbeta. Det var jag som inte gav min kropp tillräckligt med energi och den energin som jag gav gick åt till att hålla mig vid liv, hålla mig levande. 

 

Jag mådde så dåligt. Men min ätstörning var duktig på att tala om för mig att jag inte alls mådde dåligt, att jag bara var lat, att jag tränade för lite och åt alldeles för mycket. Den påstod att det var därför jag inte utvecklades. Jag var för sjuk för att inse att ätstörningen alltid har fel, ALLTID! För det har den. 

 

Den fick mig att tro att om jag blev smalare skulle jag bli lycklig, nöjd och leva ett perfekt liv. Men problemet är att man aldrig ser sig själv som smal. Man blir aldrig nöjd. För din självkänsla är i botten och ditt hat till dig själv är så stort att du aldrig kommer bli nöjd. För ju längre tid det går, desto starkare blir rösten i huvudet att du är oduglig och ju svårare blir det att ta sig ur. 

 

Idag vet jag att det inte handlar om vad siffran på vågen visar eller vilken klädstorlek man har. Det handlar om att ta hand om sig själv. Att respektera sig själv, prioritera sig själv. Inse att man är viktig. 

 

Idag är jag bättre på det där. Bättre på att inse att jag är viktig. Bättre på att prioritera mig själv. och bättre på att samarbeta med min kropp. Uppenbarligen funkar det. Jag är lyckligare. Jag mår bättre. Jag tycker att jag är bra, jag utvecklas, jag blir bättre och jag älskar att träna. Jag ger min kropp energi och jag respekterar mig själv. Jag äter god mat, tränar, vilar och ger min kropp energi. Min kropp tar hand om energin och ger mig kraft och ork till att göra det jag vill göra. Som med allt annat handlar det om att ge och ta. 

 Och vet ni? Vi alla duger faktiskt. Det gäller bara att inse det själv. Du behöver inte vara alla till lags och du behöver inte vara bäst på allt. Spelar roll vad andra tycker om dig eller det du gör. För tyvärr kommer de personer alltid att finnas, sånna som inte tycker om dig och det du gör men det är deras probelm. Inte ditt. Du är du och du är bra! Vad vinner du på att plåga dig själv? Vad vinner du på att hata dig själv? Ingenting. Du ska leva hela ditt liv tillsammans med dig själv och du måste hålla med mig om att livet blir så mycket roligare om du tycker om dig själv? 

 

Det finns så mycket jag vill ha sagt men för tillfället får detta räcka. Och tills vi hörs igen. Träna på att acceptera dig själv. Jag lovar att du kommer vinna på det!  

 

KRAM

 

 

 

 

 

 

Det går till en viss gräns. Sen kan jag inte vara tyst längre. Jag kokar över av tankar och jag blir så fruktansvärt arg, ledsen och irriterad. 

 

Varje dag läggs det ut bilder på halvnakna tjejer och killar, framför allt på instagram. Där skriver man oftast till bilderna hur "tjock" man är eller att man ser ut som en gris, ser svullen ut. Men i själva verket är de långt ifrån tjocka, svullna eller ser ut som grisar. De flesta av dessa killar och tjejer är mer vältränade än vad många andra någonsin kommer att bli. 

 

Varje dag läggs det ut bilder på mat som folk i dag kallar för "fusk-måltid eller också "cheat-meal". Maten som är på bilderna var för några år sen helt vanlig mat, en helt vanlig måltid. För några år sen var inte en portion med lasange, spaghetti och kötttfärsås, köttbullar med potatismos eller raggmunkar en "fusk-måltid", det var mat. En VANLIG portion med mat. Men idag är det fusk och idag skapar sånhär mat ångest hos många just för att det anses vara onyttig mat, fusk-mat. 

 

Jag har absolut inget emot att man lägger ut bilder på sina kroppar, vill man göra det så får man göra det. Jag har heller inget emot att man lägger upp bilder på mat. Det gör jag själv. Jag har med andra ord inget emot vad man väljer att lägga ut för bilder på sin instagram eller andra socialamedier. Det jag har något emot är vad eller hur man skriver om sina bilder. 

 

Jag anser att man har ett ansvar. Man har ansvar för vad man skriver och vad man lägger upp för bilder. Jag anser att om man har magmuskler och är vältränad är det så himla onödigt att lägga upp en bild och skriva att man är tjock bara för att det är så man känner sig för stunden. För att vara tjock och ha magmuskler den kombinationen går inte ihop och även om du inte har synliga magmuskler så behöver du inte vara tjock. Men det är så det framstås idag. Har man inte synliga magmuskler är man tjock. Det är så himla feeeel! För det är vanligare att man inte har synliga magmuskler än att man har det och i många fall också mycket hälsosammare att inte ha synliga magmuskler.

 

Jag är inte alltid nöjd med mig själv. Jag är människa jag också. Jag har dåliga dagar precis som alla andra. och det är okej att inte alltid vara på topp. Men behöver man verkligen tala om för hela världen hur man känner? Varför sprida negativa energi som kan skapa ångest när man kan sprida positiv energi? Allt kring mat och träning skulle inte behöva vara så himla laddat om alla tog lite mera ansvar. 

 

Mat och träning ska inte vara tvång, måsten eller förbud. Träning ska vara roligt. Träna ska man göra för att man vill inte för att man borde eller känner att man måste. 
Mat ska inte vara ett förbud. Mat är gott. Mat är bra och mat är något vi behöver och något vi absolut inte ska kalla fusk. Njut av mat, all mat. Träna för att du vill, inte för att du borde eller för att du måste.

 

Det är inte konstigt att fler och fler drabbas av ätstörningar när vi ständigt får tips och råd vad som är bra och inte bra. Vad man borde göra och vad man inte borde göra. 

 

Vi är så upptagna med att vara andra till lags att vi glömmer bort att leva. Vi får så mycket "må-bra-tips" att vi knappt vet vad som får oss att må bra längre.
Men egentligen behöver det inte vara svårare än att göra det man gillar att göra och umgås med personer som du tycker om och som får dig att skratta. 

Släpp kontrollen, våga leva. 

 

 

 

 

 

Började dagen med detta gänget, löpning och sol. Ingen dålig start om du frågar mig.

Idag fick jag vikariera på en skola här i kalmar och min uppgift var att ta hand om detta härliga gäng (+ några till som inte ville vara med på bild) och springa tillsammans. Jag tackar inte nej till det. Roligt var det dessutom! 

 

Annars har jag träning om en stund och idag är jag laddad för ett intervallpass men det är inte vad som står på schemat.. kanske kan pussla om lite. 

Efter träningen åker jag hem till mamma och pappa för att koppla av lite. Need it. 

 

Tjingeling! 

Jag har fullt schema och inte mycket tid till att blogga. Tiden går åt till träning och jobb men jag gillar det! 
Idag startade jag dagen med 90 minuter löpning. Det var helt fantastiskt. Vädret är underbart och jag har liiite ångest över att jag ska spendera hela dagen inomhus. Men så är det ibland. 

 

Igår var min fina kusin hos mig. Jag bjöd på mat och vi hade super-mys! Nu ska jag fixa det sista innan det är dax för jobb igen! 

Ha en fin dag och njut av solen lite åt mig också! 

 

Jag är så himla glad! jag ska få föreläsa och dela med mig av min resa från ätstörd till elitidrottare. Det ska bli så himla kul! Det är sånt här jag vill göra! Sånt här jag vill  hålla på med! 

Tack till UF företaget Vocali som gör detta möjligt för mig! :) 

Ni kan läsa mer om företaget och min föreläsning på deras Facebook-sida. Vocali UF heter dem där. Det finns också en hemsida. www.vocali.se 

 

Jag har mål och delmål med min träning men jag pratar inte så mycket om dem. Jag är lite mer av den typ " Det säger jag inte, jag visar er! " 

Så vad jag har för mål med träningen det kommer visa sig inom tid! 

 

 

Jag har jobbat hela helgen och tränat. Så jag har faktiskt inte haft tid att tänka på att uppdatera här. 

Helgen har annars varit helt okej. Hoppas ni har haft det bra! 

 

Har inget vettigt att skriva mer än att jag ska snart gå och veckohandla. Roligaste jag vet typ haha. 

 

Tjingeling!