Erika Lindeblad

Inse att du är viktig.

Kategori: Tankar

Idag hade jag ett sånt där träningspass som gjorde mig riktigt hög på endorfiner och så jävla lycklig. Idag hade jag så mycket energi och kraft. Idag svarade kroppen och mitt träningspass gick briljant! Inga tvång, inga måsten, bara egen vilja. En vilja till att utvecklas och bli bättre. Ett rent nöje. Det är träningsglädje. 
 
För mindre än ett år sedan hade jag träningspass där jag tvingade mig själv  till att träna. Där jag tvingade min kropp till att träna trots att den talade om att den inte orkade mer, att den var helt slut. Det var inga endorfiner inblandande, ingen träningsglädje, ingen energi, ingen kraft, ingen egen vilja. Det var bara tvång, måsten och en stor önskan till att vara tillräckligt bra, tillräckligt snygg och smal. 
Jag plågade min kropp. Jag tog min kropp förgivet. Jag gav aldrig något tillbaka. Och jag förstod aldrig varför jag aldrig utvecklades. Varför jag ständigt var trött och orkeslös. Varför min kropp inte ville samarbeta. 
 
Idag vet jag att det inte var min kropp som ville samarbeta. Det var snarare tvärtom. Den gjorde allt den kunde för att hålla mig vid liv, för att hålla mig på två ben, för att inte hjärtat skulle sluta slå. Det var jag som inte ville samarbeta. Det var jag som inte gav min kropp tillräckligt med energi och den energin som jag gav gick åt till att hålla mig vid liv, hålla mig levande. 
 
Jag mådde så dåligt. Men min ätstörning var duktig på att tala om för mig att jag inte alls mådde dåligt, att jag bara var lat, att jag tränade för lite och åt alldeles för mycket. Den påstod att det var därför jag inte utvecklades. Jag var för sjuk för att inse att ätstörningen alltid har fel, ALLTID! För det har den. 
 
Den fick mig att tro att om jag blev smalare skulle jag bli lycklig, nöjd och leva ett perfekt liv. Men problemet är att man aldrig ser sig själv som smal. Man blir aldrig nöjd. För din självkänsla är i botten och ditt hat till dig själv är så stort att du aldrig kommer bli nöjd. För ju längre tid det går, desto starkare blir rösten i huvudet att du är oduglig och ju svårare blir det att ta sig ur. 
 
Idag vet jag att det inte handlar om vad siffran på vågen visar eller vilken klädstorlek man har. Det handlar om att ta hand om sig själv. Att respektera sig själv, prioritera sig själv. Inse att man är viktig. 
 
Idag är jag bättre på det där. Bättre på att inse att jag är viktig. Bättre på att prioritera mig själv. och bättre på att samarbeta med min kropp. Uppenbarligen funkar det. Jag är lyckligare. Jag mår bättre. Jag tycker att jag är bra, jag utvecklas, jag blir bättre och jag älskar att träna. Jag ger min kropp energi och jag respekterar mig själv. Jag äter god mat, tränar, vilar och ger min kropp energi. Min kropp tar hand om energin och ger mig kraft och ork till att göra det jag vill göra. Som med allt annat handlar det om att ge och ta. 

 Och vet ni? Vi alla duger faktiskt. Det gäller bara att inse det själv. Du behöver inte vara alla till lags och du behöver inte vara bäst på allt. Spelar roll vad andra tycker om dig eller det du gör. För tyvärr kommer de personer alltid att finnas, sånna som inte tycker om dig och det du gör men det är deras probelm. Inte ditt. Du är du och du är bra! Vad vinner du på att plåga dig själv? Vad vinner du på att hata dig själv? Ingenting. Du ska leva hela ditt liv tillsammans med dig själv och du måste hålla med mig om att livet blir så mycket roligare om du tycker om dig själv? 
 
Det finns så mycket jag vill ha sagt men för tillfället får detta räcka. Och tills vi hörs igen. Träna på att acceptera dig själv. Jag lovar att du kommer vinna på det!  
 
KRAM
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

  • Paulina säger:

    Hej! Du verkar aldrig vara sjuk, hur har du fått så bra immunförsvar?

    Svar: Hej! Det stämmer faktiskt. *peppar,peppar, ta i trä* Jag är väldigt sällan sjuk. Jag vet inte vad jag gör. Har tyvärr inget bra svar på det :)
    Erika

    2014-03-30 | 13:03:27

Kommentera inlägget här: