Erika Lindeblad

nobody sees, nobody knows

Kategori: Om mig

12-12-12

Kategori: Tankar

Jag längtar efter dig så det gör ont. 
 

En tanke bara

Kategori: Om mig

Jag startade denna blogg för att ha någonstans att skriva mina tankar när jag mådde som sämst och kanske senare hjälpa någon. För i början  visste bara 2 - 3 st om min blogg och den är fortfarnade lite hemlighetsstämplad. Grejen är att jag tycker det är lite läskigt att vem som helst kan gå in och läsa. Jag är medveten om att vem som kan gå in och läsa min blogg men om jag gör mer " reklam " för den blir ni fler som tar del av mina tankar och funderingar, vilket jag vill men tycker är läskigt.
Just nu är ni omkring 15 st som läser. Känns läskigt att inte veta vilka ni är men samtidigt roligt och jag har fått fina mail om att jag skriver bra och är inspirerade och det är himla kul! Om ni vill så får ni gärna skriva en kommentar vilka ni är. Om jag känner er eller liknade. Det vore kul men ni gör som ni vill! 
Jag vill gärna hjälpa och få människor att tänka annorlunda, njuta av livet och förstå att livet går ut på så mycket mer än att vara smal osv men jag är rädd. Det handlar ju ändå om mitt liv. Men kanske är dax för mig att ta steget att börja publicera min blogg lite mer för att nå ut till fler? Får fortsätta att fundera på det. 

Jag vill aldrig mer, mera känna så

Kategori: Om mig

För ett år sedan var varje dag en kamp. Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag var en evig kamp mot mig själv, mot ätstörningen och anoroxin som hägrade i mitt huvud. Vände upp och ner på hela mitt liv och tog allt som jag älskade ifrån mig. Verkligen allt.
Att förstå smärtan, ångesten, paniken, argumenten med sig själv det går inte att förstå om man inte varit där själv. Att gå ner i vikt var något jag alltid velat för jag har aldrig varit nöjd med mig själv. Men jag ville aldrig gå ner i vikt för att få en ätstörning och det vill ingen men det är så lätt att hamna där. Tro mig. Helt plötsligt är man bara där och det går inte att stoppa mönstret. Inte utan hjälp och inte utan förstånd.  
Jag trodde jag skulle bli nöjd om jag gick ner i vikt, att jag skulle bli lyckligare. Men det blev jag inte. Tvärtom. Jag har haft det mest fruktansvärda året någonsin och jag skulle absolut inte vilja uppleva det igen och jag önskar att ingen någonsin ska behöva uppleva det jag upplevt. Men tack vare, om man nu kan säga så, har jag lärt mig så mycket om mig själv, min kropp, min familj, mina vänner, min omgivning och om livet att jag på något sätt i efterhand kan vara tacksam. Inget ont utan att det har något gott med sig.
Vill dock säga att om jag kunde ta tillbaka den tiden och göra den annorlunda skulle jag definitivft göra det. Jag gick miste om så mycket för att jag var allt för upptagen med att se till att göra som jag blev tillsagt, göra som ätstörningen sa åt mig, göra saker jag inte ville men kände mig tvungen till och det är inte rätt. Jag var fängslad i min egen kropp.
Jag är inte helt friskförklarad idag men nästan och jag är så himla glad att jag mår så mycket bättre. Jag är glad att inte varje dag, varje sekund, varje minut, varje timme är en kamp mot mig själv längre. Jag är så glad att jag kan lägga ner tid på sånt som faktiskt JAG vill göra och på saker som faktiskt är viktiga för mig. Att jag kan leva som jag vill, under mina egna villkor. 
Jag hoppas verkligen ni där ute som läser detta förstår att livet går ut på mer än att vara smal och om du inte tycker det. TÄNK OM, NUUUU! För jag lovar dig. Du vill inte leva det livet jag levt de senaste året. Du vill inte uppleva det jag upplevt. Tro mig. Du vill inte. Gör mig och dig själv en tjänst. Ta till vara på ditt liv för du vill inte ligga gråtandes i din säng en fredagskväll när dina vänner är ute på fest och inte orka, våga eller tillåta dig följa med. Det vill du inte. Dessutom kan du dö. Jag dog på många sätt men jag var så nära på att lämna denna jorden. Mitt hjärta slutade nästan slå och att dö för en röst som alltid har fel, talar om att du inte är tillräckligt bra  och värdelös det är det inte värt. Så ta hand om dig. Tänk efter vad som är viktigt för just DIG.

Svengelska tankar

Kategori: Tankar

När man inte hittar ord på vad man känner. Ungefär så är det nu. Jag vet inte hur jag ska förklara, vad jag ska säga och inte säga. Jag tänker för mycket. Gör saker mer komplicerat än vad det egentligen behöver vara. Men jag är jag och jag är sånhär. Tänker för mycket. Säger för lite. Allt för att inte var till besvär för någon annan. And it kills me sometimes. Makes me feel worthless. Och det är inte okej. 
 
 
 
 

.

Kategori: Tankar

Du har sårat mig på så många sätt. Men det är lättare att glömma någon som man inte tycker om än att glömma en person man tycker om. Och just nu. Jag tycker inte om dig och grattis du har förlorat en vän. Du har förlorat. Allt. 
 
 

Slutar aldrig förvånas.

Kategori: Tankar

Den där känslan när man bara vill hoppa av glädje, samtidigt som man blir rädd för att man blir så himla glad och inte vet vad man ska tro, hoppas eller våga göra. När man åter igen ställs inför tusen frågor som letar svar. När man precis lärt sig hantera alla de tidigare frågorna som fortfarande inte har svar. Då blir det kaos. Men jag blir glad. Det skrämmer mig. 
 

Om frågor utan svar

Kategori: Tankar

Tankar som snurrar i huvudet. Om och om igen. Samma tankar hela tiden och som alltid letar efter samma sak. Svar. Svar som skulle göra allt lättare på så många sätt.
Teorier är aldrig svar. Teorier kan vara onödig smärta, förvirring och en gnutta hopp. En onödig smärta som gör en ledsen, sårad och besviken för att man inte vet sanningen men tro sig veta. En förvirring som ständigt vrider och vänder på saker och ting och som slutar med en större förvirring. Ett hopp, en önskning, för att lindra den smärta och förvirring som hägrar i en. För att för en liten stund inte behöva känna sig ledsen, sårad eller besviken utan tro på att allt kommer bli bra. 
Sanningen är att allt blir bra. Till och med när man tror på det som minst så kommer allt bli bra. Det kanske inte blir som du hoppas eller önskar men så länge man kan stå ut med en smärta, en besvikelse och allt där emellan så kommer alla pusselbitarna falla på plats, alla tankarna som snurrar och letar efter svar kanske får svar tillslut eller lär man sig leva med dem utan att bli ledsen, sårad och besviken. 
Det här är förstås bara teorier om frågor utan svar och hur man tar sig vidare när hjärtat är som trasigast. En teori som bidrar med onödig smärta, förvirring men framför allt. En gnutta hopp. 
 

Typ lägg dax

Kategori: Tankar

Hej & godkväll.
 
Jag önskar just nu att jag var med ett gäng fina vänner och att vi hade planer på att briljera på dansgolvet ikväll. Åh japp. Jag är så jäkla sugen på utgång. Men istället sitter jag här. Trött och sliten efter jobbet. Ska krypa ner i sängen och kolla one tree hill. Inte fel det heller. Men jag hade hellre spenderat min kväll på dansgolvet med ett gäng goa vänner som jag tidigare nämnde. Jag vet att min kära vän Mandy hade ställt upp. Åh saknar dig! 

Nåja! Vi hörs i morgon. Ha det fiiiint. ♥
 
Bästa mandy & jag vid midsommar. Åh jag saknar dig min vän. 

You`ll ask for me someday. Just not today.

Kategori: Tankar

fint

Kategori: Tankar

Hej måndag!

Kategori: Tankar

Idag när jag satt och läste tidningen på morgonen, läste jag, som alltid, citaten som skrivs på sista sidan, som någon uttryckt sig om. Och idag stod det " Det finns bara en bra sak med måndagar. Att det är så långt till nästa måndag." Och de där citaten brukar jag kunna relatera till, hålla med om osv. Men inte idag. För idag gillar jag måndag. Idag har jag absolut inget emot att det är måndag, att jag ska jobba och att jag inte har något planerat ikväll. För idag är en bra dag. Idag skiner solen och jag med den! 
 
Här kommer en frukostbild också! :)
 
Till frukost idag blev det Blåbär-banan-kvargröra toppat med nektarin. En äggmacka med kaviar. Och eftersom jag inte blev mätt gjorde jag mig en ost och skinkmacka som inte fick vara med på bild. Men gott vare. Det kan jag lova!

Om min Sjukdom

Kategori: Tankar

Det finns saker i livet man inte kan ändra på. Inte ta bort eller förneka. Min kamp mot ätstörning och anoroxi är en sån sak. Jag kan inte ändra på att jag varit där. Jag kan inte ta bort den historien och jag kan heller inte förneka den. Inte längre iallafall. Inte nu när jag nästan är frisk. Nästan helt fri. 
Förneka min sjukdom det gjorde jag länge. Inte ens när de sa att jag kunde dö förstod jag allvaret och det är då jag förstår, nu jag förstår, att det var riktigt illa. Döden skrämmde mig aldrig. Låter hemskt och det är hemskt. Men jag antar att jag mådde så dåligt att jag var för sjuk för att ens bry mig. För sjuk för att inte bry mig om det fina i livet. Det är så fruktansvärt hemskt. 
I över ett år nu har jag varit i ständig kamp mot djävulen som levt inom mig, som bestämt över mig och mitt liv. Mina handling och beslut. Därför är jag så himla glad att jag äntligen kan bestämma över mig själv. Göra det jag vill. Göra det jag tycker är roligt. Äta det jag vill och vara stolt över mina handlingar. Och ta egna beslut. Det här är för många en självklarhet men om man lever med ätstörning och anoroxi är det inte så. Långt ifrån. 
Jag är inte stolt över att jag hamnade i allt det här. Verkligen inte. Men jag är stolt över att jag tagit mig hit. Hit där jag är idag. Och på vägen har jag lärt mig så ortoligt mycket om mig själv, om livet och om människor i min närhet. Så länge har jag känt att det här var ett misslyckande. Och det var det till viss del. Men när jag ser på det med friska ögon kan jag se allt detta som en lärdom, massa kunskap och en stor livserfarenhet som jag faktiskt inte skulle vilja vara utan. Jag säger inte att jag är glad att jag varit där jag varit eller att jag utsatt mig själv för den faran och utsatt andra för den oron jag nu vet de hade. Men jag är glad att jag lärt mig något utav det. Att jag kan hjälpa andra från att inte hamna där jag varit. För en sånhär sjukdom den tar allt i från en. Verkligen allt. Och tillslut vet man inte vad eller vem man lever för. Därför bryr man sig inte tillslut. Inte om någonting mer än det som ätstörningen tycker är viktigt. Och man gör allt för att leva upp till förväntningarna som någon i ditt huvud talar om för dig att du måste leva upp till. Såhär ska du göra, det ska du inte göra, träna det, ät det, ät inte det osv.. Jag trodde och hoppades på att jag skulle bli nöjd, glad och lycklig. Det blev jag aldrig. Det blev raka motsattsen. Missnöjd, ledsen och deprimerad. Dygnet runt. 
 
Jag är som sagt glad över att jag har den kunskap jag har om detta. Men jag kan inte låta bli att tänka på var jag hade varit som dessa bekymmer aldrig kommit in i mitt liv, vad jag hade gjort, alla utgångar som jag missat för att jag var för rädd och för trött för att göra något annat än vara hemma, vad jag hade gjort om jag inte känt att jag var tvungen att träna varje dag minst en timme fast jag egentligen bara ville umgås med mina vänner. Vem hade jag varit?
Jag kastade bort så mycket värdefull tid på något som egentligen inte ska ha så stor betydelse. Jag menar jag kunde haft så mycket roligare, mått så mycket bättre och varit så mycket lyckligare om jag inte hade lagt så mycket fokus på att vara rädd för att inte räcka till, vara tillräckligt bra eller se tillräckligt bra ut. 
Jag tänker på detta ibland. Det gör jag. Men jag kan inte ändra på det förflutna jag kan inte ta tillbaka någonting. Och idag mår jag bra. Idag lever jag med vanliga bekymmer sånt som ska finnas i ett vanligt liv. Jag känner mig normal och utan det jag gått genom hade jag inte varit den jag är idag och det hade varit synd. För idag, nu, trivs jag ganska bra med livet och vissa saker i livet kan man inte ändra på, ta bort eller förneka men man kan acceptera det som varit och lära sig leva med det. Livet är värdefullt. Alldeles för värdefullt för att kasta bort på saker som får dig att må dåligt. Va glad att du är du! 
 
 
 

19.08

Kategori: Om mig

Jag funderar ofta. Ibland alldeles för mycket. Eller ganska ofta alldeles för mycket. Jag vrider och vänder på saker och ting för att försöka komma fram till något vettigt. Ibland blir jag klokare. Ibland inte. Detta är en sån sak. Du är en sån sak. Jag förstår ingenting. Jag blir inte klokare. Snarare tvärtom. Jag önskar du kunde vara ärlig mot mig. Mot dig själv. Det skulle göra oss båda gott. Tro mig. 
 
 
 
 

världens bästa vänner

Kategori: Tankar

 
Världens bästa, finaste och underbaraste vänner som just nu befinner sig alldeles för långt ifrån mig och som jag saknar något otroligt mycket. Ni är bäst och jag älskar er. 

Kategori: Tankar

midnattstankar

Kategori: Tankar

Jag skulle kunna älska dig. Det skulle jag verkligen kunna. Jag skulle kunna älska dig till den grad du förtjänar och jag skulle ta till vara på varenda sekund jag fick tillsammans med dig. Jag skulle kunna ge dig så mycket. Jag skulle kunna offra så mycket för dig.
Men det tänker jag inte göra. För jag vet att du inte skulle göra det samma för mig. 
 

Det fina och onda i kärlek.

Kategori: Tankar

I natt låg jag vaken hela natten och önskade att du skulle hålla om mig så som du brukade göra. Tycka om mig på det sättet du brukade göra. Du gjorde det så bra. Det var så fint. Jag mådde så bra. Jag antar att jag saknar det.